För något år sedan grävdes Louis de Geers forna trädgårdstomt mot Orangerigatan ut. Där intill låg hans residens Stenhuset. Men hans domäner sträckte sig längs dagens Saltängsgatan hela vägen bort till vad som numera är Godsgatan.
Där i korsningen har vi tomten, som nu grävs ut. Här har nu hittats rester även från Louis de Geers tid, sent 1620-tal till in på 1640-talet, Man kan ha lokaliserat stallet, som ingick i egendomen. En källare och en stor stenlagd yta är också arv från de Geer-tiden.
Delades upp
Sedan Stenhuset brunnit år 1711, när de Geer själv sedan länge var borta, delades hans forna domäner upp i kvarteren Gubben och Stenhuset. Gubben delades i sin tur upp i två tomter, som kom att inrymma var sin handelsmannagård. Här har man nu hittat ett så kallat grundläggningsmynt av årgång 1715. Då byggdes alltså det huset.
Intressant är att här bara finns begränsade brandrester. Det tyder på att den här delen av Norrköping inte brann i samband med ryssarnas härjningar år 1719. Gamla uppgifter om att bara tre hus sedan återstod i staden kan tänkas ha varit något överdrivna.
Ganska säkert rörde det sig här om kringbyggda handelsgårdar, med boningshusen (som arkeologerna inte kommer åt) mot gatan. En av de utgrävda husgrunderna har tillhört en köksbyggnad.
- Vi får veta en hel del om hur gårdarna var strukturerade. Men mest intresserade är vi kanske av, hur de här handelsmännen levde. Vad åt de till exempel? säger Arkeologikonsults projektledare Kenneth Svensson.
Här åts det fisk
Av fynden att döma åts det mycket fisk. Osteologen Leif Jonsson har hittat spår av ruda, lax (märkligt nog lite unikt), abborre, strömming, flundra, torsk m m. Fisken kom, kort sagt, inte bara från Strömmen.
Själva höll man sig med nötkreatur, grisar, får, getter, höns, gäss, kanske ankor också.
- Vi har hittat en hel del slaktavfall mellan husen. Att här också finns rester av kalv säger nog en del om den sociala strukturen här, säger Leif Jonsson.
Vidare finns spår av tjäder, järpe, kalkon - ja, ostron också. Vin verkar det inte ha varit någon brist på, och rester av kritpipor är det gott om. En hel del av dessa var tillverkade i holländska Gouda, i vår tid mer känt för sina ostar. Parfym hade man också, måhända i stället för att tvätta sig. Ett lite speciellt fynd är en hel porslinsservis från tidigt 1800-tal.
Äta, dricka, röka...
Norrköping var ju alltsedan 1500-talets slut en betydande hamn- och handelstad, med kontakter åt alla möjliga håll. Att somliga kunde frossa i mat, röka och dricka vin är inget som förvånar.
- Vi har hittat mycket importkeramik, och en hel del fajans från tyskt område. Vi ser också, att man i 1700-talsbyggena här har återanvänt det holländska tegel, som de Geer importerade till Stenhuset, berättar Kenneth Svensson.
Mest bisarra fyndet är väl kattungen, som måste ha begravts levande under en grundläggningssten. Kring katter fanns alla möjliga föreställningar. Det måste, då för nära nog 300 år sedan, ha handlat om något ont som skulle motverkas.
Att här fanns både brunråttor och svartråttor är, får vi nu lära oss, högst intressant. Leif Jonsson förklarar:
När kom den hit?
- Svartråttan kom till landet under vikingatiden, i Birka fanns det fullt av dem. Men brunrättan kom senare. På Linnés tid fanns de inte, han nämner inget om dem. De måste ha kommit någon gång i slutet av 1700-talet, och då drev de undan de mindre svartråttorna. Idag finns det inga vilda svartråttor kvar i Sverige.
Men när mer exakt kom brunråttorna? Tydligen kan fynden i kvarteret Gubben tänkas ge nya ledtrådar till denna något speciella gåtas lösning.