Rena snurren

Det som vi nu ska redogöra för kan ju verka så korkat, att den gode läsaren kanske rentav har svårt för att tro på det. Men då ska ni veta, att vi körde sträckan flera gånger om och med ett par timmars mellanrum för att kolla, att det verkligen förhöll sig på det här märkliga viset.
Och se, det gjorde det - för så kan det bli, när man skyltar för provisorier men inte har koll på helheten. Då kan det bli rundgång utan slut.
Så här gick det till: Man kommer från Hagebyhållet, ska till Skarphagen, följer skyltningen. Efter avfarten mot Vilbergen passerar man så tillfarten från Gamla Övägen mot Vilbergen, som vi av ett visst skäl här ger namnet A.

Snart en skylt
Vidare längs Söderleden, där det då snart kommer en skylt om 500 meter till avfart Skarphagen. En massa rödgula metallpelare skärmar av vägen till en enda fil, man märker att arbetena fortfarande pågår trots den ståtliga invigningen häromveckan.
Nu har man husen i Skarphagen på sin vänstra sida, och med lätt hjärta kör man uppför den mot Skarphagen skyltade avfarten; allt tycks vara i sin ordning.
Men icke så - för däruppe i rondellen märker man, att Skarphagsledens bro över Söderleden är tillbommad av pågående vägarbeten. I stället visar en ny hänvisningsskylt ner på Söderleden igen - och så kör man då vidare, allt mer undrande medan man passerar under Hjalmar Brantings väg med Kneippen-rondellen som nästa anhalt.
Men, tack och lov (tänker vår Norrköpingsbesökare, som ska leta sig fram till Skarphagen), i rondellen sitter nya hänvisningsskyltar som emellertid - något oväntat, får man väl säga - visar... tillbaka in på Söderleden igen. Men man håller god min och tänker som så, att man i denna tid av provisorier tydligen bara kan angöra Skarphagen just från det här hållet.

Inte i sin ordning
Så kör man alltså Söderleden mot Skarphagen/Hageby, en ny skylt om avfart Skarphagen dyker upp och än en gång verkar då allt vara i sin ordning. Men nej - denna avfart upp till Skarphagen är, visar det sig, tillbommad också den. På grund av pågående arbeten.
Alltså kör man vidare, för vad annat kan man på denna led. Och den här gången, som lite omväxling, under den nya bron. Än en gång ser man då Skarphagens höghus passera revy, enda skillnaden är att man nu har dem på andra sidan.
Nästa avfart är då den mot Vilbergen. Och ser man på, där sitter ju faktiskt en ny sådan där gul hänvisningsskylt med svart text, och med det efterlängtade ordet: Skarphagen.

OK - låt gå
OK, det är alltså meningen att man ska göra den här utdragna u-svängen Kneippenrondellen runt för att kunna komma fram till denna avfart. I krångligaste laget, men låt gå - och nu måste vi ju ändå strax vara framme i Skarphagen. Tänker man kanske då.
Således upp på gamla Övägen, där en ny hänvisningsskylt Skarphagen pekar åt höger in mot stan, och sen en skylt till ner vänster på... ner på...ner på...
Ner på... Söderleden!
Och med det är man då tillbaka på exakt den punkt, som vi i inledningen benämnde A.
Om någon nu undrar, hurpass långt man behövde köra för att från punkt A via rundgången komma tillbaka till högstdensamma punkt A så är rätta svaret: 5,4 km. Såpass långt var detta lite lätt bisarra varv.
Hur det gick för Folkbladets reporterteam? Jodå, vi kom fram till Skarphagen. Men hur det gick för den där Norrköpingsbesökaren, som också skulle dit, det kan man verkligen undra.
Kanske fortsätter han med att snurra runt i oändlighet, som en olycklig satellit i sin i stort sett elliptiska bana.
Med Skarphagens höghus så nära inpå. Men likväl ack så oåtkomliga.

Information till våra läsare

Rena snurren