Straffet för Esmeraldas mamma har väckt mycket uppmärksamhet och av vissa ansetts vara för lågt med tanke på brottet. Men enligt Dennis Martinsson, doktor i straffrätt, ligger det i linje med praxis.
– Åklagaren har inte lyckats bevisa att mamman mördat eller misshandlat flickan. Då är det rimligt att hon döms för vållande till annans död. Och rent juridiskt är det stor skillnad mellan ett brott av oaktsamhet och ett uppsåtligt mord, säger han.
Två tidigare fall där vårdnadshavare dömts då barn dött låg till grund för att tro att även Esmeraldas mamma skulle kunna dömas till mord eller ett strängare straff. Det handlar dels om tioåriga Bobby i Småland år 2006. Mamman och styvpappan dömdes där till tio års fängelse vardera för bland annat grovt vållande till annans död och brott mot griftefriden. Ett annat är fallet med åttaåriga Yara i Karlskrona 2014. Morbrodern, som var vårdnadshavare, dömdes för grovt vållande till annans död och hans fru, som slagit ihjäl flickan, dömdes till livstid för mord. Hovrätten skärpte sedan straffet för morbrodern till mord och 14 års fängelse genom att han haft garantansvar som vårdnadshavare.
Men fallen skiljer sig från Esmeraldafallet på två viktiga punkter, menar Dennis Martinsson. Dels fanns det i dessa en klarlagd dödsorsak. Och dels fanns det bevis för att den "passiva" personen varit medveten om dödsfallet då det inträffade. Det gjorde det inte i fallet med Esmeralda.
– Döden har inträffat till följd av en rad olika faktorer och man kan inte fastställa någon dödsorsak. Man kan inte heller bevisa att hon (mamman) varit medveten om det när det skedde. Då hade det snarare varit konstigt att döma henne för mord.
Åklagaren måste ändå ha gjort bedömningen att hon skulle kunna dömas för det?
– Ja, åklagaren tänkte att den bevisning som fanns skulle räcka till. Det är inte fel gjort, utgångspunkten är att när någon dött till följd av våldsanvändning ska de dömas för mord.
Även om mamman nu istället döms för grovt vållande till annans död, är straffet ganska lågt. Grovt vållande till annans död kan ge upp till sex års fängelse, trots det blev det bara ett och ett halvt års fängelse för det brottet.
Hur kommer det sig?
– Rätten utvecklar inte så mycket hur man kommer fram till längden på straffet. Men i regel är det så att, oavsett vad det är för brott, lägger sig domstolarna i den nedre delen av straffskalan. Det är för att den övre delen ska sparas för de allra allvarligaste fallen. Vi ska komma ihåg att det mamman här blir dömd för handlar om att hon inte kontaktat sjukvård.
Efter att domen meddelats har parterna tre veckor på sig att överklaga. I väntan på det går mamman fri – utan några restriktioner. Skulle domen sedan överklagas går hon även fri fram tills dess att hovrätten beslutat om en ny dom.
Även om Dennis Martinsson tror att det är troligt att åklagaren överklagar, tror han inte att domen kommer att ändras nämnvärt.
– Jag har svårt att se att det i sak skulle bli en annan utgång i hovrätten. Det hade varit ett annat läge om man kunnat fastslå dödsorsaken, men bevisningen i målet är ganska svag. Jag skulle bli förvånad om mamman skulle dömas för mord.
Han tror inte heller att mamman skulle få ett lägre straff vid ett överklagande, däremot skulle diskussionen om kontraktsvård kunna bli aktuell igen.