Vård- och omsorgsnämnden i Norrköping beslutade den 17 januari i år att avslå den 91-åriga kvinnans ansökan om särskilt boende. Hon har sedan tidigare ett trygghetslarm, matdistribution och hemtjänstinsatser tre gånger om dagen.
Kvinnan har en viss minnesnedsättning och hennes döttrar har uttryckt oro för att hon inte skulle äta ordentligt och hon ringer dem inte längre och hennes språk har avtagit något. Kvinnan klarar sin hygien och att klä sig själv, men hon glömmer det mesta, även att använda larmet till hemtjänsten när det krävs.
91-åringen har vid flera tillfällen sagt att hon vill bo på ett ställe där hon kan gå till en matsal och äta tillsammans med andra. Döttrarna oroar sig för att hon inte får tillräckligt med social stimulans.
Kommunen gjorde bedömningen att kvinnan klarar sig själv och extra hemtjänstinsatser kan sättas in. Kvinnan överklagade då till förvaltningsrätten som också gjorde bedömningen att hon klarar sig själv, men även andra aspekter med livskvalité måste tas hänsyn till och därför anser de att hon är berättigad till bistånd i form av särskilt boende.