Rast men ingen ro

Tamburinen, grundskola, kl. 9.40. Från nu är det rast 20 minuter. Då verkar det som allt ska hända. Det låter som tjatter för den som är oinvigd. "Det ska vi ordna. Kommer du då. Jag ringer om det. Vad gjorde du av ... Det finns ingen att få. Vem ska hoppa in, vad gör vi. Så här gör vi". osv. osv.
Det är kafferast på Tamburinens skola i Klockaretorpet och den här tiden, 9.40-10, gäller den för alla. Annars ligger inte pauserna parallellt. Jobbet har pågått sedan 08.
Rast är en sak, vila en annan, förstår man. Här är det svårt att upptäcka någon ordning i klassen.
- Det är här vi ser vilka som saknas och hur de kan ersättas eller gör vi upp om hur vi får jobba ändå. Det är brandkårsutryckningar och akuta lösningar, säger en av lärarna, Susanna Troili Olsson.
- Vi är dåliga på att ta rast, det händer alltid saker man måste ta tag i, man ska ha tag på kollegor för att se vem som kan täcka upp och så kommer barnen in för det händer saker hela tiden, vi kanske ska jaga skolsköterskan, säger hon också. Så är det hela tiden.
- Lärarna måste lära sig att ta rast, säger en av skolledarna. Det är var så förr att det inte fanns rast och man fick gå hem kanske halv två, men nu är ju dagarna långa och då måste man ta paus ordentligt. Det där måste vi lära oss, det är ett personligt ansvar. I planeringen heter det Personlig rast.
Låter som ämnet för en kurs.
Fast den här förmiddagsrasten är också arbetstid, det kan tydligen vara lite annorlunda på den 30 minuter långa lunchen.
Men barnen finns i närheten då också, förstås. Med sina behov och bekymmer.
- När vi saknar resurser, för alla är sällan här, så är det de svaga barnen som drabbas värst, säger Susanna Troili Olsson.
Men kollegan Lena Ryman Wildén håller inte riktigt med.
- Om det blir besvärligt för de svaga barnen så drabbas de andra också, säger hon. Det blir oroligare i hela gruppen.
Skolans fritidspedagoger har det lite annorlunda. De är i allmänhet bättre på att ta rast.
- Vi måste, annars orkar vi inte, säger Helena Stenqvist. Jag är i klass på förmiddagen och 13.10 öppnas frita och då är det hög takt hela tiden så då måste vi vara pigga.
I lärarrummet står muggarna på rad, en del är bjudmuggar. Ett fat med äpplen är en enkel trivselpoäng från ledningen. Några hinner, mitt i alltihop, tippa ihop några rader på travet.
- Jag försöker åtminstone få i mig en kopp kaffe, säger en jäktad typ som susar förbi med en skvalpande kopp. Men ibland är man rastvakt och då har man förstås inte någon ledig stund. Sedan ska vi sopa upp dagen och så är det konferenser nästan varje eftermiddag ...
Rasten visar tydligt att jobbet som lärare handlar om mycket mer än att undervisa.
Men det finns möjligheter att dra sig undan - ett rum att stänga in sig i.