Psykolog, matematiker, komiker och meteorolog

Drömjobben i den här strax 40-åriga sportjournalistens liv har varit många och högst varierande. Som nybliven skolgrabb ville jag bli pilot, så småningom talade flera faktorer för en karriär som bonde och som de flesta säkert känner till döljer sig nästan alltid en misslyckad, förlåt obefintlig, idrottskarriär bakom en sportreporters förflutna.
Som sjuhandicapare med en taskig sving blir man ingen ny Tiger Woods, men för att bli mångmiljonär räcker det med att heta Steve Williams.
Just det, tigerns klubb-bärare.
Under en säsong tjänar han förmodligen fler dollar än samtliga svenska golfstjärnor ? Annika Sörenstam undantaget.

Klipp med drivern
Riktigt de pengarna handlar det inte om på Telia Tour.
Spelaren jag tagit kontakt med är NGK:s Per Granlund, en 25-åring med ett klipp med drivern som vilken stjärna som helst skulle vara avundsjuk på. Och som hoppas slippa vara killen som är förlovad med stans bästa kvinnliga golfare för närvarande, Sofia Renell, som nyligen vann sin första tävling på touren.
Men han har haft det tungt under 2003 och inte klarat en enda kvalgräns i de fem tävlingar han spelat före Sundbyholm Open, den 54-hålstävling vi ska spela tillsammans.
Det är huvudskälet till att han tackat ja till caddiehjälp på Sundbyholms Golf & Country Club, en smal och trixig bana med ondulerade greener (puttområden med stora nivåskillnader för den som aldrig lirat golf) som bestraffar alla som hamnar utanför de kortklippta områdena.
? Hemma fungerar svingen kanon. Men på tävling har det låst sig. För mig skulle det kännas perfekt att kunna prata med någon. Vi spelare säger sällan något till varandra, erkänner Pelle.

Ingen lysande start
Vi träffas dagen före, på måndagen, för att spela in, lära känna varandra och bestämma detaljerna kring vårt samarbete.
Starten blir inte lysande, precis.
Pelle och NGK-kompisen Lars Bjurström får nöja sig med att träna på driving-rangen och vandra banan ? utan klubbor. Den är nämligen avstängd för pro-am (där proffsen spelar ihop med sponsorer och motionärer) och sedan för att banarbetarna ska kunna preparera banan inför tävlingen.
Och Lasse har per telefon missuppfattat priset på hotellrummet, som blir dubbelt så dyrt som planerat.
Men de båda får bo lyxigt, i en pastoral miljö bara en wedge från Mälaren och där frukostbuffén serveras i källaren av ett slott från 1200-talet.
? Skillnad mot tävlingen S:t Ibbs på Ven i Öresund där vi fick ställa ut väskorna ur rummet för att få plats själva och där man tvingades cykla runt eftersom det rådde bilförbud, berättar Pelle åt det dråpliga minnet.
Redan när tourkillarna värmer upp blir bilden tydlig av en ny och kylig värld, full av stora egon och kaxig attityd och där spelarna bara umgås i sin inre krets.
Men så slåss nästan alla för sin existens ? och drömmen om ett genombrott.

Säckiga shorts
Bland alla olika kategorier vet jag snabbt att jag hittat rätt.
Medan många av spelarna gör allt för att höras och synas i sina påskgula, tighta byxor och matchande tröjor som gör att de mer påminner om popstjärnor än golfspelare står Pelle Granlund i säckiga shorts och en traditionell pikétröja.
Det känns befriande avspänt.
Han önskar egentligen bara två saker av mig under tävlingsdagarna:
? Prata mycket skit med mig så att jag får tankarna på annat än golf. Och försök att inte säga: oj, den gick visst lite väl långt ut i skogen om jag slår snett.
Caddiens jobb är å andra sidan lite mer komplicerat än så.
Han, eller hon, ska gärna vara en lagom blandning av hobbypsykolog, matematiker, meteorolog, komiker och skogsvandrare.
Jag får tidigt användning av den första egenskapen.
Det ska jag strax återkomma till.

Hyr en vagn
En riktig tourcaddie bär bagen, som packad med klubbor, bollar, dricka och mackor, väger runt 25 kilo. Undertecknad fuskar, hyr en vagn för att hänga med och inte sinka Pelle under ronderna, eftersom det är debut.
Det finns ju annat att tänka på.
I jobbet ingår också att mäta avstånden på banan, men där finns ett exklusiv banguide till hjälp som två smarta grabbar säljer för 125 spänn styck runt varenda tourbana i Sverige.
Att hålla koll på hur vinden blåser kan också vara nyttigt. Och likt en bärplockare måste man också vara beredd att kliva ut i den tuffaste skogsterräng för att leta ? efter bollar. Ha dessutom gärna några usla vitsar på lager ifall stämningen behöver lättas upp.

Gillar Schwarzenegger
Allt det där funderar jag kring kvällen innan tävlingen ska börja när jag laddar med en helkväll på mitt ?vanliga? jobb.
Pelles uppladdning består av ?Terminator 3?.
? Jag har alltd gillar Schwarzenegger, erkänner han.
Kanske sviterna av den vilda rullen satt kvar inombords vid första tee på tisdagsförmiddagen. Eller om det snarare rörde sig om fjärilar i magen.
Ingen i trion ? Per spelar tillsammans med en tystlåten göteborgare med en högst udda sving och en dansk som svär i princip oavbrutet ? är i närheten av fairway på utslaget. Pelle hookar sin järntrea ut i skogen på vänster sida, fortsätter med att trycka ut en drive på tvåan som nästan träffar fore-caddien, en kvinna som ska hjälpa till att spåra sneda utslag, och på det tredje hålet smäller det bara till i en tall i närheten av tee.
Det hjälper föga att han just där räddar dagens vackraste par. Efter fyra håls spel är han redan fem över banans par.
Mardrömsstart är bara förnamnet.

"Lika bra du spelar"
Vad säger man då till en kille som man egentligen lärde känna för mindre än 24 timmar sedan? Jag valde den säkra metoden.
?Det som varit kan vi inte göra nåt åt. Nu börjar vi om.?
Några hål senare är tålamodet på väg att ta slut.
? Det är lika bra du spelar, säger Pelle och räcker mig klubborna.
Och strax därpå, när fotograf Svensson hittat både boll och pegg under sin vandring och utbrister ?bara en klubba fattas för att jag också ska kunna spela? kommer svaret lika snabbt som en kvickhook:
? Snart finns det 14 till salu...
När vi kommer in efter första dagen är förhoppningen om att klara kvalgränsen redan borta.
Som tur går inte Pelles motivation samma väg.
Han kopplar den här kvällen av med en stunds fiske för att skingra tankarna och få tillbaka sitt inre lugn.

"Ett riktigt par"
Den andra ronden bjuder han på golf av klass, vi samarbetar som ?ett riktigt par? och vid några tillfällen är vi båda så avspända att det känns som en vanlig sällskapsrunda med ett par goda vänner.
Han vågar nu låta mig hjälpa till att läsa puttlinjer ? och lyssnar också på goda och mindre goda råd. Att scoren slutar fyra över par sedan bolluslingen vid ett par tillfällen hånskrattat åt oss båda när den stannat vid koppkanten, betyder inte särskilt mycket. Viktigast är att Pelle får ett kvitto på att han kan hänga med på touren.
Mitt betyg blev också godkänt.
Tyckte Pelle.
? Absolut. Det skulle vara jättekul om du kunde gå med en annan gång. Kolla i tävlingskalendern och se om du har tid och möjlighet, hälsar han avslutningsvis.
Helt fläckfria var inte mina caddiedagar.
Första dagen välte vagnen på en kulle ute i ruffen, men klubborna höll. Och jag stannade vid fel bag. Men jag undvek att trampa i puttlinjer, jag höll truten när grabbarna skulle slå och jag kom ihåg att stänga av mobiltelefonen ute på banan.

Småpotatis
Jämfört med vad Ian Woosnams caddie under British Open 2001, irländaren Miles Byrne, gjorde var det småpotatis. Han glömde att räkna klubborna under den sista dagen när den lille walesaren fanns med i tätstriden och upptäckte inte att det stod en för mycket i bagen, sedan ?Woosie? testat en ny driver på rangen.
Det kostade Woosnam två slag ? och kanske slutsegern.
Caddien fick en ny chans veckan efter. Då försov han sig och fick foten.
Alex Cejkas caddie vägrade helt enkelt fortsätta sedan de blivit osams. Då bad tysken om banguiden. ?Den har jag betalt och den stannar i min ficka,? sa caddien och vandrade sonika bort från banan.
Men man kan ha förstås ha det bra också so

Information till våra läsare

Psykolog, matematiker, komiker och meteorolog