Psykisk ohälsa växande problem
Det blev mer ekonomi än psykiatri i debatten i Hörsalen igår. Och stort annat var väl heller inte att vänta, när åtta politiker släpptes lösa.Att den psykiska ohälsan växt, och att den är ett stort problem - det var dock alla överens om.
Björn Grip (v) och Nickas Andersson (s) var två av de åtta debattörerna. Grip försvarade neddragningarna på akutmottagningarna, som kan rädda medel till bland annat psykiatrin. FOTO: ROBERT SVENSSON
Foto: Fotograf saknas!
Nicklas Andersson, landstingskollega (s), fick försöka vrida debatten in något bättre spår genom att hänvisa till arbetslöshet och brist på framtidshopp. Jörgen Rundgren (m) pekade på det hårda samhällsklimatet, parat med resursbrister i psykiatrin i bland annat Norrköping.
Vems är felet?
Ofrånkomligen kom man in på arbetslösheten och vems fel den är, och det behövdes inlägg från professionen för att - i varje fall någotsånär - få debatten att handla om den psykiska ohälsan, som ju i varje fall var ämnet för dagen.
Centrumchefen Stellan Svensson sade sig behöva sju-åtta läkare till i Norrköping. Han hade i och för sig förståelse för att det måste sparas nu, finns det inte pengar så finns det inte. Men han påpekade att för några år sedan, när det var tillväxt och gick bra på landstinget, då satsades det ändå ingenting på psykiatrin. Trots att det ordats om att satsa.
Han påpekade också, att det ju inte är psykiatrins eller landstingets fel att folk mår dåligt. Utan det är ju dagens samhälle, som genererar ohälsa i stor omfattning.
Behovet av den tunga vuxenpsykiatrin ligger ungefär still. Men ohälsan ökar, och det märks hur allt fler vänder sig till psykvården när det sparas in på välfärdssystemet.
Trängande behov
- Och när det gäller barn och ungdomspsykiatrin, då är det ingen tvekan om att vi har en kraftig resursbrist. Vi ser strömmen av människor som vänder sig till oss, med trängande behov, sa Stellan Svensson.
Nils-Gunnar Wenhov (fp) underströk att de ökande psykiska problemen inte bara handlar om ekonomi.
- Utan om hela den människosyn vi har, där de svaga blivit allt mer utsatta. Och på oss, som ännu inte är sjukskrivna, bara ökar ju pressen. Vart är vi på väg?
Wenhov har själv haft kontakt med många, många människor, som idag känner sig helt värdelösa. Stödet människor emellan är så oerhört viktigt, frågan om ohälsan handlar om så oerhört mycket mer än resurserna inom psykiatrin.
Rena julafton
Andra delen av debatten blev i luftigaste laget, för sedan Alexandra Hjelm ställt frågan hur vi kommer att må om tio år utbröt plötsligt rena julafton.
Politikerna överträffade varandra i hur väl de ville, vilket paradis de såg framför sig år 2013. Då kommer minsann alla att bry sig om varandra. Alla kopplingar till dagens verklighet och utveckling var bortblåsta, här kunde man sväva helt fritt. Men inte kan väl någon enda ha trott på det, som han/hon utmålade?
Det var väl bara Nicklas Andersson som höll sig på jorden och för sin del befarade, att sådant som stress och alkoholmissbruk bland vuxna nog inte kommer att vara så mycket bättre då. Han hoppades dock på, att man vid det laget kunnat göra insatser för barnen så att - genom fördjupad samverkan - problem ska upptäckas tidigt.
Det lyckosamma Socsam-projektet i Finspång, som just bygger på samverkan mellan offentliga sektorer, beskrevs. Dess ordförande Peter Fransson kom in på dagens långtidssjukskrivningar, där nog i många fall sjukskrivning på deltid skulle vara en bättre väg tillbaka. Och han hade ett bra citat på vägen:
- Jo, som en läkare sa: Att sjukskriva någon, det kan också vara att ordinera en väldigt farlig medicin.
Så jobbar vi med nyheter