– Tekniskt sett är det inte ens ett politiskt beslut, utan det är tjänstemän som har konstaterat att det inte går att bedriva verksamhet i huset, säger Patrik Palm (M), ordförande i Vård- och omsorgsnämnden.
Att inte ersätta Hallegården med ett nytt äldreboende, är dock ett politiskt beslut som nuvarande vård- och omsorgsnämnd tar, trots protesterna från Skärblacka.
– Största anledningen är att det inte finns brist på platser. Om någon Skärblackabo inte får plats efter nedläggningen beror det inte på att det sitter så många Skärblackabor på de andra 65 platserna. Det handlar om att se till att de som bor därute får flytta in där också, säger Patrik Palm.
Räcker det verkligen till dem plus de som bor i Kimstad, Norsholm, Skärkind och Vånga?
– Ja, säger Patrik Palm.
Socialdemokraternas oppositionsråd Andreas Bohlin tycker dock att Hallegården behöver ersättas och öppnar upp för möjligheten om det blir maktskifte vid nästa val.
– När vi pratar valfrihet menar vi just var man ska få bo någonstans. Vi har sagt att vi vill ersätta Hallegården i någon form, antingen som ett kombinationsboende för att man ska kunna anpassa efter efterfrågan eller ett rent äldreboende, säger han.
Är det möjligt att ersätta Hallegården innan den rivs 2027?
– Nej, nu börjar det bli väldigt svårt att hinna. Det var ju ett av skälen till att vi var så snabba med att titta på markförhållanden och se till att det finns bygglov, för att det inte skulle bli tidsbrist. Nu är vi där i alla fall, jag tycker det är jättebeklagligt, säger Andreas Bohlin.
Ing-Britt Forslund, boende i Skärblacka, är en av Hallegårdens största förkämpar och ledde namninsamlingen mot nedläggningen som fick 1 400 namn. Hon hade hoppats att protesterna skulle kunnat rubba rivningsbeslutet – eller sätta fart på ett beslut att ersätta äldreboendet.
– Vad kommer politikerna ut till Blacka för då? undrar hon.
Hon hade önskat att få ihop fler namn och deltagare på de möten som hållits om äldreboendet.
– Jag har tappat stinget, alla säger "stå på dig" – men slut upp då om det blir möte! säger Ing-Britt Forslund och tillägger:
– Jag tror det ger mer om folk ställer upp, men de blir ju äldre.
Kämpaglöden börjar dock ta slut och nu vädjar hon till sina medmänniskor om hjälp.
– Hur ska jag bära mig åt? Jag behöver alla, det funkar ju inte med namnlistor, säger hon och avslutar:
– Jag hoppas att politikerna kan sova gott om nätterna.