Wow! Vi är i en sportarena och tempot är uppskruvat från första numret, där fyra rugbyspelare rusar in på scenen. Här finns inte någon dötid, inga typiska utfyllnadsnummer. Det är vi tacksamma för.
Ladies Night är inne på sin sjätte turné, på gott och ont. Showen känns extremt tajt, proffsig och påkostad med skickliga dansare, orkester och läckert ljud- och ljus.
Men samtidigt börjar konceptet bli lite tjatigt. Och rollfördelningen känns igen. Årets kraftkarl heter Frank Andersson, tidigare har vi sett Magnus Samuelsson. Båda har Let’s Dance som gemensam nämnare. Årets skojiga kille är Thomas Järvheden, förr har vi sett t ex Mikael Tornving. Och sedan brukar det finnas en läcker sångare vid sidan om Martin Stenmarck. I år är det coole Brolle, som var med även i fjol - men även Andreas Johnson har fyllt den rollen.
Även andra delar av showen, så som låtar och humor där man driver med olika tv-program är bekant sedan tidigare. Till och med bastun i sketchen om fejkade orgasmer har vi sett förut.
Brolle går hem
I årets lag är den stora behållningen Matrtin Stenmarck och Brolle, två proffsiga sångare och entertainers. Att de går hem hos den kvinnliga publiken är det inga som helst tvivel om. Tjejerna närmast scenen blir som tokiga när de går loss i Elvisklassiker och rockkavalkader med idel hits.
Årets komiker Thomas Järvheden är kul och skojar med befriande självinsikt. Många känner nog inte till att han även är sångare, men han får oväntat stort utrymme även i musikunderhållningen. Även om han gör det bra, är han blek i sin scenpersonlighet jämfört med de andra två.
Anders Timell har en undanskymd plats i showen, men bjöd på ett lysande bildspel på temat "snyggingens fula kompis".
Den som känns mest obekväm på scenen är Frank Andersson och hans roll känns otydlig. Inte kan han sjunga, inte kan han prata så vi hör - och Let’s Dance i all ära, men mot proffsdansarna står han sig slätt.
Halvdan humor
De förinspelade humornumren är okej, man ler - men inte mycket mer. Ibland känns det som de trevar efter vad den kvinnliga publiken vill ha, vad kvinnlig humor är, utan att lyckas få in några riktiga fullträffar. Den som lyckas bäst är Thomas Järvheden som bygger humor på igenkänning.
Det bästa med Ladies Night sammanfattas i en snygg Lady Gaga-hyllning: Skön musik och imponerande dans i lättsam underhållning.
Inte fullsatt
Allra sämst är att festen hålls i Himmelstalundshallen. Tjejer som kostar på sig dyra biljetter och klär upp sig till en lyxig tjejkväll vill inte kliva nedför en solkig källartrappa och in i en sliten idrottsarena.
Dessutom gapade stora delar av läktaren tom. Det förtar lite av stämningen.