Premiärdags för Rännstensungar
Så var det då äntligen dags för Rännstensungarna att inta Stadsmuseets innergård.I går var det premiär för en föreställning full av hyss och spring i benen, men också av skratt, sång och gråt.
Direktörsfrun (spelad av Pia Widlund) är inte det minsta intresserad av tavlan som den fattige konstnären Johan Fahlén (Robert Lindblad) har målat. Foto: Niclas Sandberg (011-200 464) niclas. sandberg@folkbladet.se
Foto:
Bland åskådarna fanns Karin och Heikki Aro från Söderköping. Fulla av förväntan.
- Vi tycker mycket om revy, sång och musik, säger Karin.
- Vi såg Caroline Lekström på Fredgagården. Och hon sjunger ju så otroligt bra. Vi har också varit på revyerna på Kråkholmen. De var jättebra och nu hoppas få få oss ett skratt.
Spelemännen Hasse Karlsson och Lennart Björling värmde upp publiken med dragspel och gitarr. Musiken och miljön var en oslagbar kombination för att långsamt dra publiken tillbaka till en tid då innergårdarna var av kullersten och fulla av ungarnas busstreck, skvallertanter i huckle, tjuvaktiga spelemän och tvätt på tork.
Men i folklustspelet Rännstensungar finns också svarta stråk av motgångar och tragik. Det är berättelsen om den rullstolsbundna flickan Ninni. När hennes mamma dör tas hon om hand av den fattige konstnären Johan Fahlén som hotas med vräkning. Här spelas de av Caroline Lekström och Robert Lindblad.
Tidigare har historien getts på film, i en tidig version från 40-talet och en senare från 70-talet med Cornelis Vreeswijk.
- Den var verkligen kanon. Jag kommer mycket väl ihåg Cornelis i den rollen, säger Marie-Louise Lunnestam som igår fick se sina barnbarn David och Victor Utter i samma drama.
Åtta föreställningar av Rännstensungar ges under augusti, varav två skolföreställningar.
Så jobbar vi med nyheter