1700-talet var en skitig tid. Mellan Sara Östberg Diakité och Nils Poletti tronar en bajsbrunn.
Föreställningen beskrivs som en "explosiv kostymfest med inspiration av det smutsiga 1700-talet". För bearbetning och regi, och en ny tolkning av Carl Jonas Love Almqvists gränsöverskridande berättelse, står Nils Poletti, chef för Östgötateatern.
– Det här är en text som jag har suttit på väldigt länge, som jag har velat göra men aldrig riktigt haft en ingång i. Jag älskar Almqvists författarskap, jag älskar hans språk, berättar Nils Poletti som på scenskolan för länge sedan tog sig an bland annat "Amorina".
– "Drottningens juvelsmycke" är lite som "Hamlet", man aktar sig lite för att göra den. Men nu kunde jag inte hålla mig längre.
Poletti samarbetar med produktionsgruppen Ramaj, som senast låg bakom "Rocky Horror Show" på Östgötateatern.
Handlingen är förlagd både till Stockholm och Kolmårdsskogarna i Östergötland.
Startskottet i den romantiska tragedin, eller "groteska komedin med cynisk eftertext" som Poletti också säger, är maskeradbalen och attentatet mot Gustav III. Drottningens juvelsmycke, en tiara, försvinner. Historien utspelar sig både i Stockholm och i Kolmården i Östergötland.
I likhet med en telenovela, en latinamerikansk såpopera, är det mycket förvecklingar, missförstånd och dramatik. Tintomara är en ung dansare på Operan. Det är hon som låntagit tiaran. Härifrån snurrar berättelsen vidare, med en hemlös mamma som innan hon tar livet av sig råder sin dotter att klä ut sig till pojke och prostituera sig för att överleva.
– Tintomara har en olycklig förmåga att göra alla förälskade i henne, och alla som blir förälskade i henne går under. Och även så till slut hon själv, säger Nils Poletti.
Den information man får om Tintomara i Almqvists text är utifrån andra karaktärer som projicerar sitt begär på henne. Det är det som gör henne så öppen för tolkning, säger Poletti.
En scen där dansaren Tintomara (Sara Östberg Diakité) uppträder på Operan inför hovet, varpå alla blir besatta av henne.
I originaltexten får man veta att Tintomara är fattig, mörk och har svart lockigt hår. Ändå brukar hon gestaltas av en vit tjej med kort hår, som kan tolkas som lite queer, säger Poletti.
Tintomara brukar beskrivas som androgyn, man vet inte om hon är kvinna eller man, men Poletti menar att hon även är en avvikande fågel i det vita havet, Gustav III:s hov. Vid den här tiden var det på modet att ha en svart person vid sitt hov och det fanns schablonbilder av hur en svart eller brun person skulle vara.
– I vår läsning finns det en stor del av att vara brun i en vit norm.
– Varje tid har sin Tintomara. Så som hon beskrivs av andra är hon magisk, sensuell, listig, eterisk, närmare naturen. Jag är nog mer inne på att Tintomara är en vanlig fattig 17-årig flicka med drömmar om att bli skådespelare, som får sitt liv krossat och där i huvudsak män projicerar sina sexuella fantasier på den här flickan på väg att bli kvinna. Det finns inget magiskt, bara ett fruktansvärt utsättande och ett maktutövande som är ganska plågsamt.
Sara Östberg Diakité är Tintomara i "Drottningens juvelsmycke".
Poletti talar också om en kontext där Tintomara är en avvikelse, som alla blir besatta av. När ingen kan få henne för sig själv måste hon dö, alla avvikelser måste bort för att normen ska råda.
– Det är en ganska obehaglig och tidsaktuell tanke, säger Nils Poletti.
Sara Östberg Diakité, 30 år på fredag, är dansare och musikalartist. Hon medverkade i "Rocky Horror Show" på Östgötateatern och i Håkan Hellström-musikalen "Kärlek skonar ingen" i Göteborg.
– Det är stort, säger hon om att få huvudrollen som Tintomara.