– Går det att genomföra kostnadsmässigt är det ju det bästa, säger han.
Mikael Strand har varit i fas 3 på flera olika arbetsplatser och han tycker systemet många gånger har fungerat som ett vuxendagis. I juli 2013 kom han till det sociala företaget Prosanitas och i januari förra året blev han anställd där.
– Jag har alltid tagit för mig. På Myrorna stod jag vid en trasmaskin i två veckor, sedan renoverade, snickrade och målade jag lokalerna. Jag har det väl i mig att kunna marknadsföra mig själv, men för många är det svårt att komma ut på arbetsmarknaden, säger han och berättar att många i fas 3 är 50 plus och saknar både arbetslivserfarenhet och körkort.
– Fas 3 är inte hälsosamt för alla de som har det psykiskt jobbigt. Det borde vara bättre kontroll från början att företagen verkligen förvaltar de 5000 kronorna de får per person, så att det leder till ett meningsfullt arbete.
På Prosanitas finns drygt 20 personer i fas 3 och företaget har 8 anställda. Inger Clasinder som är personal- och verksamhetsansvarig förklarar att hon gärna skulle ta emot ännu fler från Arbetsförmedlingen eftersom företaget är i behov av såväl fler uppdrag som fler anställda. Detta trots att man egentligen inte är särskilt förtjust i fas 3.
– Vi har aldrig tyckt det här med fas 3 är en bra lösning. Det var därför vi gav oss in i det, för att vi tyckte det var förskräckligt. Det är absurt att tro att människor ska rusta sig genom att bara vara i fas 3. Det är ovärdigt. Så det här ser vi positivt på. Man måste vara införstådd med att en del kommer att behöva ha sina anställningar och placeringar på sådana företag som vi är även i fortsättningen.