Det var den 11 februari 2014 som Natalie Bertling blev påkörd av en bil och då ådrog sig tre frakturer i höger fotled. Hon hördes som hastigast av polis som kallats till platsen i samband med att hon lastades in i ambulansen. En vecka senare pratade hon med den polis som hade hand om ärendet och blev då lovad att få tillfälle att anmäla den påkörande bilföraren för vållande till kroppsskada samt att hon inom kort skulle bli hörd mer ingående i ärendet. Sedan hände ingenting trots att hon kontaktade polisen ett flertal gånger under perioden maj till september. Slutligen fick hon den 12 september svaret att utredningen lagts ned.
JO (Justitieombudsmannen) som har beslutat att inleda en utredning har därför anmodat polismyndigheten att inkomma med ett yttrande med en redogörelse och en bedömning av handläggningen. I yttrandet uppger utredningsledaren vid trafiksektionen att arbetsbördan vid tillfället var stor samt att arbetet blev eftersatt på grund av att han beordrades att tjänstgöra som utrednings- och stationsbefäl vid polisens ingripandeverksamhet i Norrköping. Utredningsledaren konstaterar att målsägarens önskan om att delge bilföraren misstanke om vållande till kroppsskada inte har tillgodosetts, men anser att hon inte lidit någon ekonomisk skada eftersom parternas respektive försäkringsbolag ombesörjt den saken. Polismyndigheten erkänner brister i handläggningen av ärendet och anger förutom hög arbetsbelastning brist på kommunikation som en förklaring.
Efter att Natalie Bertling har läst igenom polisens yttrande säger hon att hon inte är särskilt förvånad.
– Det är ungefär så jag har fått det förklarat för mig. Sedan kan jag tycka att det är märkligt att de har en person som sitter och tar emot anmälningar utan att veta hur det fungerar. Jag tycker mest det är synd att de inte har resurser att ta hand om ärendet på rätt sätt, säger hon och berättar att själva anledningen till att hon gjorde en JO-anmälan var att belysa att polisen inte har de resurser som krävs.
– Nu var det tur att det bara var det här som hände mig, det kunde ju ha varit mycket värre. Jag överlever ju, men att jobba på en arbetsplats där man inte har de resurser som krävs, man kan ju bara tänka sig hur det skulle kännas. Man får väl hoppas att det sker en förändring för deras skull.
Natalie Bertling berättar att hon i princip är helt återställd när det gäller skadorna i foten.
– Jag kan promenera obegränsat, men springa, hoppa eller ha foten i olika vinklar om jag sitter på golvet är svårt, men det är inget jag går omkring och lider av varje dag. Jag kan ju tycka att han som körde på mig inte borde få ha sitt körkort kvar. Nu kom han undan med lite böter, men jag är glad att jag har blivit så återställd som jag har blivit, säger Natalie Bertling.