Mirjana Lauseger, Jonna Carlsson Jeppsson, Mirjam Wedell och Kajsa Linderholm älskar sina jobb men känner stor frustration att de inte hinner med att ta hand om alla behov som de ser varje dag på jobbet.
Det säger personalen på barnavårdscentralen i Hageby. De beskriver den otillräcklighet de känner när de vill så mycket och inte är många nog för att hinna.
Ett stort bekymmer för personalen och de boende i området är gängkriminaliteten och de skjutningar som inträffat:
– En av skjutningarna inträffade precis här utanför våra lokaler. Det kändes fruktansvärt både för oss och familjerna som var här just då. Att en polisbil parkerade just utanför innebar förstås att alla barnen blev extra nyfikna, berättar BVC-personalen.
Vårdcentralen har med anledning av skjutningarna och kriminaliteten gjort en speciell riskanalys kring hot och våld som skickats till regionen.
1 400 barn mellan 0 och 6 år är listade på vårdcentralen. Och statistiken talar sitt tydliga språk om personalens situation. Enligt vårdens uppsatta kvalitetsmål bör 85 procent av alla familjer med nyfödda barn få hembesök. BVC i Hageby nådde under förra året bara upp till 58,4 procent. När barnet är åtta månader ska ytterligare ett besök göras. Här hann man bara med drygt hälften av familjerna, 52,9 procent.
Christoffer Stackling ska besöka BVC med lille Nicholas, fem månader. Storebror Amadeus är snart tre år och gillar alla bilar som finns i lekutrymmet i väntrummet.
Folkbladet har träffat tre av de fem sköterskor som jobbar på BVC: Jonna Carlsson Jeppson, barnsjuksköterska, Mirjam Wedell, distriktssköterska och Kajsa Linderholm, barnsjuksköterska. Med i samtalet finns också barnläkaren Mirjana Lauseger. Vi pratar om förutsättningarna att jobba i ett så kallat socioekonomiskt utsatt område och där en överväldigande majoritet av de familjer som kommer till BVC har utländsk bakgrund. Och med en mun konstaterar de:
– Vi har stora utmaningar varje dag men att jobba här ger så mycket. När man analyserar vår vardag kan man tro att allt är negativt. Men så är det inte. Tvärtom. Vi träffar engagerade föräldrar men språkförbistring och våra skilda kulturella bakgrunder gör att allt tar mycket mer tid innan kommunikationen fungerar. Och tyvärr är det ofta den tid vi inte har.
De konstaterar att de skulle behöva mer tolkhjälp och att de saknar personer som kan vara brobyggare mellan de olika kulturerna. De vill kunna jobba mer förebyggande och koncentrera sig på de viktiga hälsofrågorna mycket mer.
Under det senaste året har man dessutom jobbat med en barnsjuksköterska kort och nu vet man inte om den tjänsten kommer att besättas med tanke på regionens kärva ekonomiska läge. Dessutom håller man fortfarande på att återhämta sig från alla de konsekvenser som pandemin medförde. Till exempel att färre hembesök då kunde göras.
– Under hembesöken vill vi gärna också ha med oss en representant för socialtjänsten. Det är viktigt att kommunen och regionen gemensamt lär känna barnfamiljerna som finns här. Och genom att vi tidigt dyker upp tillsammans kan överbrygga den misstro som kan finnas mot socialtjänstemän, säger de och konstaterar att det tar tid att bygga relationer när det är så mycket hinder i början.
Hinder som BVC-personalen i mer välbeställda områden inte behöver tänka på.
– Vi upplever att misstänksamheten är stor i början och då är det väldigt viktigt att vi visar deras oro respekt. Det är så lätt att familjer tolkar oss fel och att vi tolkar dem fel. Och det måste få ta tid. Sedan är det inte heller alltid lätt att förstå våra svenska seder där vi snällt väntar på vår tur. I andra länder kan det vara här och nu som gäller.
De konstaterar också att det är ett stort hinder att det inte finns några barnmorskor på vårdcentralen. Alla blivande mammor måste ta sig till sjukhuset. Mycket skulle vara vunnet om mammorna lär känna vårdcentralens barnverksamheter redan innan barnet är fött.
Mirjana Lauseger har jobbat som läkare på BVC i 26 år. Hon försöker beskriva lite mer om hur verkligheten ser ut i områden som Hageby och Navestad och som skapar extra utmaningar:
– Det är ett mycket rörligt område. Många flyttar ut och många flyttar in vilket också ger problem med kontinuiteten. Och tyvärr har många svåra sociala problem, vi har många med skyddad identitet, en del har svåra problem med missbruk och kriminalitet. Att då skydda familjer med små barn är inte alltid så lätt.
I en rapport som vårdcentralen skickat in till regionen konstaterar man bland annat att det är svårt att få igång meningsfulla föräldrautbildningar:
"Vi har gjort olika upplägg och innehåll kring att få föräldrarna till föräldrautbildningen. Vi genomför också utbildningarna men det är få som deltar."