Uppstickande planeter från en annan värld med ljudvågorna av barnens intalade meddelanden: det är innehållet i den nya installationen i Atriumparken i Navestad: "Navestad är världens centrum".
Det är strax efter lunch på tisdagen och i Atriumparken i Navestad har konstnären Erik Rören och intendenten för offentlig konst på konstmuseet Mattias Åkeson börjat förbereda för invigningen av det nya konstverk som i fredags uppfördes i parken. Här ser man tio sfärer, planeter, i olika storlekar och färger som liksom sticker upp ur marken olika mycket.
Mattias Åkeson berättar om bakgrunden till det här verket som är en del i den uppfräschning som gjorts i Atriumparken.
– Konstnärerna Erik Rören och Signe Johannesson som jobbar ihop blev väldigt intresserade av Einar Höstes konstverk "Genomgående skålform" som sedan tidigare finns både i Silverringen och Guldringen. Förenklat kan man säga att det beskriver formen av en sfär och Erik och Signe tog rygg på det projektet, förklarar Mattias Åkeson.
– De har gjort de här planeterna som ploppar upp här i parken som ett förebud eller meddelande från andra världar eller kanske från en framtid.
Intendenten på Norrköpings konstmuseum Mattias Åkeson höll ett tal innan själva invigningen.
När det gäller konstverket har budgeten legat på 1,6 miljoner kronor.
– Vi hade också i uppdraget att de skulle jobba pedagogiskt på något vis och de har samarbetat med barn på Diamantens skola så de har lagt mycket arbetstid på det här, säger Mattias Åkeson som tillägger att konstnärerna använt en väldigt speciell teknik.
– När man gjuter flera färger så gör man vanligen en form för varje färg men de jobbar ganska flödigt med det här. Nästan som en akvarellmålning där det går lite in i varann.
Erik Rören demonstrerade Omenskrivaren som gör om tal till ljudvågor och när barnen senare kom bildades en lång kö. Alla ville testa maskinen igen.
I det arbetet har en väldigt speciell apparat använts som också finns på plats. Konstnären Erik Rören står vid ett bord med en ståltratt som är kopplad till en dator och en liten skrivare via ett elektroniskt kretskort.
– Tratten fångar upp rösten. Vi har jobbat med barnen som är på väg hit nu, de har fått prata in i maskinen och så har vi fått ut ljudvågor på andra sidan. En del av dessa budskap har vi sedan överfört till planeterna, berättar Erik Rören som tillägger att de kallar apparaten för "Omen-skrivaren".
– När vi började kallade vi projektet för "Omen över Navestad". Det är faktiskt ett av barnens meddelanden som döpt själva konstverket: "Navestad är världens centrum".
Barnen kom tillsammans med konstnären Signe Johannesson och störtade mot installationen.
Så kommer en mängd barn vandrande med konstnären Signe Johannesson i spetsen. Snabbt klättrar många av dem upp på sfärerna som är gjorda i en teknik som kallas terasso, betong med stenballast, så det är oömt material.
Det tog bara sekunder innan de uppstickande planeterna utforskades av barn som klättrade upp på de oömma sfärerna.
Signe Johannesson berättar om hur man arbetat tillsammans med barnen.
– Det är speciellt två klasser vi arbetat med och vi har setts ett antal gånger. Vi har gått stadsvandringar i Navestad och utforskat, vi har tecknat glober tillsammans och fantiserat om universum och jorden och spekulerat i framtiden. En av våra utgångspunkter har varit att Navestad är magiskt på något sätt, säger Signe Johannesson.
Edith, Gabriella och Ikaroz går i andra klass på Diamanten och tycker det varit roligt att vara med i projektet.
– Så har de fått tala in de här budskapen där vissa av ljudvågorna hamnat på våra planeter. Det är alltså meddelanden från de här barnen till andra världar, andra framtider.
Joori, Rimas och Sally går i femman på Diamanten och har varit med i projektet som lett till installationen "Navestad är världens centrum". Det tycker de lärt sig mer om stadsdelen.
Femteklassaren Rimas är en av dem som varit med i projektet. Vi frågar vad hon talade in i Omenskrivaren?
– Jag sa bara "Navestad är bäst", eller jag skrek faktiskt, berättar Rimas som bor i Atrium precis intill. Hon tycker installationen blivit fin:
– Ja, det är kul att kunna klättra på dem också men det är lite halkigt.