Föreningen Latino Teater arbetar med en föreställning som berättar om militärkuppen i Chile och den chilenske nationalikonen Victor Jaras dramatiska sista dagar.
Varje måndag och torsdag repeterar gruppen. Kvällen torsdagen den 1 mars blev genomgången av pjäsen minst sagt annorlunda. Polisen stormade plötsligt in i lokalen.
- De var inte trevliga direkt och det kom inte in två poliser... Det var nog snarare tio, berättar Maria-Paz Briones.
- Allt blev på riktigt på en gång. De kom in med riktiga vapen, säger Sofia Österborg Wiklund.
I föreställningen används ett leksaksgevär och någon i huset mitt emot hade skymtat det från ett fönster och larmat polis.
- Hade det varit på gatan vi gått med låtsasvapen hade det varit en sak. Men nu var vi inne i huset, och man tycker att de kunde ha informerat sig först. Vi samarbetar ju dessutom med kommunen, säger Mario Encalada Vargas.
Pjäsen som repeterades var "Victor Jara, en gitarr, inte ett gevär". Det är en dramatisering av den legendariske vissångaren, poeten och politiske aktivistens sista tid i livet.
- Många chilenska ungdomar idag känner inte riktigt till vad som hände under statskuppen 1973. Det är en del av deras kultur och historia, som vi vill visa upp och levandegöra. Victor Jara är en ikon i Chile, säger Neston Cordava, regissör.
Även om många ungdomar behöver påminnas om händelserna, ligger de nära inpå livet för andra i teatergruppen. För skådespelaren Tito Salazar är militärkuppen en plågsam del av den egna livshistorien. Han var elektriker i Tocopilla och politiskt aktiv i socialistpartiet när han greps av militär i januari 1974. Han berättar om slag, hotad och en skenrättegång där han satt med huva över ansiktet och dömdes till ett tvåårigt fägelsestraff.
I pjäsen spelar han nu en av de militärer som griper Victor Jara som sedan förs som fånge till Estadio Nacional de Chile. Där blev vissångaren torterad och avrättad med 41 kulspruteskott.
- Vi har försökt att dämpa de obehagliga scenerna, men samtidigt vill vi göra en trovärdig skildring det som hände, berättar Mario Encalada Vargas.
Föreställningen sätts upp ideellt, men med stöd av Kultur och fritidskontoret. Den har premiär på spanska på lördag och tanken är att spela på svenska i höst. Åldersgränsen är sju år, och rekommendationen är att de kommer tillsammans med en vuxen.
Läs hela artikeln i pappers- eller e-tidningen.
