Pippi Långstrump har vuxit upp
Det är lite Pippi Långstrump över henne. Och då är det inte bara det uppkäftigt röda håret som stämmer. Det är lika mycket den totala oräddheten att kasta sig in i nya projekt, de många och roliga idéerna och den storögda nyfikenheten på världen utanför som gör henne till en vuxen Pippi.
Lillemor Johansson, en vuxen Pippi Långstrum som behärskar det mesta. FOTO: NICLAS SANDBERG
Foto:
Till och med huset som Lillemor Johansson bor i påminner om Villa Villerkulla. Men även där ligger Pippi i lä. För om hon kom in i den stora charmiga träkåken på Nubbgatan i Kneippen skulle hon bli grön av avund. Där finns nämligen... allt. I ett hörn av matsalen står två skyltdockor, tillsammans med en provdocka (ni kommer väl ihåg att Pippi bara fick köpa armen till skyltdockan).
- Det är så kul att köpa kläder till dockorna och klä på dem, säger Lillemor och skrattar förtjust, samtidigt som hon rättar till pälsboan runt den ena dockans hals.
Själv faller man pladask, både för Lillemor och för detta totalt otrendiga hem. Minimalism? Nej, det ordet har nog aldrig Lillemor hört. Faktum är att ingen skulle bli särskilt förvånad om the Thing plötsligt stack upp handen. Här är det lika mycket familjen Adams som Villa Villerkulla.
Lillemor är en passionerad sakletare. Och det syns i hennes hem. Hon älskar att fynda på loppis och i olika antikbodar. Den senaste veckan har hon hittat ett träben med olika fötter "jag var bara tvungen att köpa det" och ett piplock "det ska jag använda i ett collage, som en ram". Vilken dag som helst skulle Lillemor själv kunna öppna antikaffär.
- Göran, min man, suckar när jag kommer hem med något nytt. Han tycker det är för mycket grejor i huset. Men det är ju så kul att hitta ovanliga och knasiga prylar.
<b>Renoverar huset</b>
I 18 år har familjen bott i huset. Nu är det dags att det blir färdigt har de tre döttrarna som fortfarande bor hemma bestämt. Det finns ytterligare två döttrar och tre barnbarn i familjen.
- Jag är modig som tar hem er i den här röran, säger Lillemor.
Det vackra trägolvet har tagits fram och slipats. Hallen och trappan har fått vitmålad pärlspont och stora takfönster som släpper in ljuset på ett helt fantastiskt sätt.
- Vi gör allt själva, säger Lillemor och kliver över pärlsponten som ligger på golvet samtidigt som hon visar hur hon har tänkt att det ljusa trapphuset, öppet upp till nock, ska bli galleri. Göran snickrar och jag målar.
Lillemor kommer med idéerna.
- Göran säger "det går inte". "Klart det gör", säger jag och det gör det alltid, berättar hon förtjust.
Bland Lillemors alla fynd trängs hennes egna alster. Hon målar akvareller, hon syr och broderar "jag är med i Täcklebo broderiakademi", målar korgar "fast det var mest förr", och gör blomsterarrangemang.
- Mest förtjust är jag nog i att göra collage, säger hon och visar en liten tavla med en lyckoslant i guld och ett gammalt svartvitt fotografi av ett litet barn, där fotot är inramat av en spetskrage.
Många av prylarna från loppis och antikaffärerna hamnar i collagen. Ett vackert gammalt örngott har fått nya band och satts upp på en spatserkäpp.
Lillemor har vunnit flera pris.
- Jag älskar tävlingar. Det blir en extra sporre.
Hennes montrar i Kvinnor-kan-mässorna har fått både första och tredje pris. Och hon har vunnit pris för sina tittskåp, en gästhandduk och sina lapptäcken.
- Jag födde barn 1983, 1984 och 1986. 1985 gjorde jag lapptäcken.
Tillsammans med tre andra hantverkande kvinnor har hon varje år trädgårdsförsäljningen "Hjärtans fröjd i Ingrids trädgård".
- Vi säger varje år att "i år kommer det nog ingen", sedan brukar det bli fullt av folk. Det är jättekul.
<b>Lyser upp kommunen</b>
Förutom att vara konstnär, samlare, husrenoverare och fembarnsmamma, hinner hon med ett heltidsarbete på kommunen också.
- Det är mer än heltid. Jag jobbar jämt. Vi har ofta evenemang på helgerna.
Hon är informationsansvarig på gatu- och parkkontoret.
- Jag började på kommunen som kartriterska. Men så kom datorerna och gjorde samma jobb på tre minuter som det tagit oss tre veckor att göra. Då gick jag över till det jobbet jag har idag.
Lillemor ansvarar för trädgårdsdagarna i Färgargården, drakbåtarna, nyårspromenaderna, Blomstertid i Norrköping, ljussättningen och de flesta av kommunens utställningar och invigningar.
- Det är ett jätteroligt jobb. Men man känner att tempot har ökat. Det är en väldig skillnad mot när jag började inom kommunen. Jag tycker nog att tempot är för högt i dag. Samtidigt tycker jag att mitt jobb bara blivit roligare och roligare. Och då orkar man också mer.
Men det har funnits dagar när Lillemor varit så trött när hon åkt från jobbet att hon suttit i bilen och gråtit av ren utmattning.
- Bara jag får vila några dagar, kommer jag igen. Men vid ett tillfälle var jag hos en läkare som sa att "det kommer en dag när du inte orkar resa dig igen om du fortsätter i den här takten". Jag försöker ta det lite lugnare, men det är svårt när det är så roligt.
<b>"Allt är roligt"</b>
Lillemor berättar att hennes döttrar brukar säga "du tycker ju att allt är roligt".
- Och det gör jag ju också. Det finns så mycket roligt. Nu håller jag på med något jättekul. Jag ska göra en idébalkong till Älvsjömässan i april. Då har jag tänkt att göra en vinterbalkong. Och eftersom vi jobbar så mycket med belysning här i Norrköping, har jag tänkt hitta nya roliga idéer på vinterbelysning. Jag ska ha två fårskinnsklädda stolar och en stjärnkikare. Det är ett fönster i balkongen och där ska jag visa Norrköping i vinterskrud. Jag har fått fria händer och funderingar kring mässan upptar det mesta av min tid just nu.
Hon är inte rädd för att misslyckas.
- Jag är nog ganska modig och vågar mycket. Bara jag själv tror på idén. Jag fyller 58 i år och jag tror att ju äldre man blir, desto mer vågar man.
Så jobbar vi med nyheter