HAMILTON - I NATIONENS INTRESSE
Filmstaden
Regi: Kathrine Windfeld
I rollerna: Mikael Persbrandt, Sara Mubarak, Jason Flemyng, Pernilla August, Liv Mjönes m.fl.
Betyg: 3
Mikael Persbrandt som den adlige underrättelseofficeren Hamilton - jo, det blev helt rätt. Han övertygar totalt som slagsmålskunnig hjälte, som med sin tydliga skuldbörda dessutom är den kanske mänskligt intressantaste av alla film-Hamilton. Persbrandt är skickligare än någonsin på att fylla fåordiga repliker, blickar och tystnader med laddade känslor. Hans stryktålighet och outtröttlighet verkar, liksom själva filmens rörliga, andlösa tempo, kalkerad på Jason Bourne-serien och de senaste filmerna om James Bond.
Reginykomlingen Kathrine Windfeld och hennes kunniga medarbetare har gjort råbarkad action, med äkta blodsmak mitt i de tjusigt glänsande, skickligt sammansatta bilderna - plus många, smidigt infogade ögonblick av sorg och bitterhet, bitskhet och laddade sekunder före och efter det öppna våldet i arabiska städer, afrikanska öknar, svensk skog och skärgård och på Hotell Clarion i Stockholm. Svåra känslor och obehaglig verklighet fyller de tjusigt glänsande bilderna med tyngd och illusionslöst allvar, det som oftast ses i tv-deckare och nästan aldrig i actionfilm, som mest ska vara hisnande för stunden.
Hamiltons ingrodda självförsvarsreflexer får honom att döda kvinnan han kanske ville börja ett nytt liv med. Senare dör en PLO-medlem som hjälper Hamilton att söka, i mellanöstern och nordöstra Afrika, efter en kidnappad svensk och stulna svenska vapen. Följderna av hans yrkesroll och spionarbete i nationens intresse gnager alltså hårt på hans känslor och samvete. Men det han gör är ändå mer rättfärdigt och acceptabelt än vad amerikanska legosoldater gör - mord, falska terroristattacker och förtal, våld mot betalning för att stödja amerikanska intressen.
Den cynismen finns även i svensk vapenindustri, och i svensk underrättelsetjänst, fast i en annan form, en illusionslös insikt i vad som är nödvändigt att tysta ned i en hård värld. Den omutliga, gravida kvinnliga polisen kommer inte långt med sin undersökning av sanningen om Hamiltons skuld.
Stellan Skarsgård som Hamilton blir nog inte bortglömd. Allt det oglamorösa och lågmälda i de filmerna minns man. Peter Habers Hamilton hade också sina poänger, medan Stefan Sauk och Peter Stormare och deras grova Hamiltonfilmer bleknat bort. Och finns det bara genomarbetade manus så gör säkert Persbrandt samma starka intryck i kommande Hamiltonfilmer.
