– Teologiskt har vi rätt skilda syner på bibeln. Vineyard är mer bibeltrogna, medan vi till exempel har vigsel för homosexuella. Det som förenar oss är ett socialt patos och att vi tillsammans arbetar för de mest utsatta i Norrköping, konstaterar pastor Åke Jansson.
Det innebär att kyrkan varje måndagseftermiddag slår upp portarna för stadens hemlösa, som kan komma för att byta sina kläder och äta ett mål mat.
Vineyard har också det som Immanuelskyrkan saknar, många, unga medlemmar i en levande församling. För Immanuelskyrkan, som i höst firar 150 år i Norrköping, har tappat många medlemmar genom åren. I dag ligger medelåldern i församlingen på drygt 75 år. Därför har församlingen inlett ett samarbete med Vineyard och en kongolesisk församling.
Samarbetet går ut på att de andra trossamfunden hyr in sig i kyrkan vid Södra Promenaden, som ägs av Immanuelskyrkan. Även en syriansk församling är med i det här samarbetet berättar Åke Jansson.
Han har tjänat församlingen i 50 år och har varit med i såväl uppgång som medgång. Han minns särskilt församlingens storhetstid då man hade scoutverksamhet och körer över hela Norrköping. Det som finns kvar i dag är dansverksamheten för barn.
– Jag tror kyrkan över lag inte har något förtroende hos människor, kanske för att samtiden är ytlig och allting numera ska gå så snabbt. Då finns det ingen plats för existentiella frågor, konstaterar Åke Jansson.
Han började som ungdomspastor i församlingen på 60-talet. Han är även lärarutbildad och arbetat på Valla folkhögskola i Linköping. Under många år var han också Norrköpings kommuns etikexpert, som var ute i skolorna och pratade om vardagsetiska frågor.
– Det var en spännande tid, konstaterar han.
Föreläser i etik gör Åke Jansson fortfarande men numera för fotbollsspelarna i IFK Norrköping.
– Jag brukar träffa killarna en gång i veckan på ett frukostmöte. Jag finns där om de behöver prata. Det kan handla om att tjejen har gjort slut eller att någon närstående har drabbats av cancer. Det händer att jag döper spelarnas barn, jordfäster deras släktingar, berättar Åke Jansson.
För de spelare som inte är kristna är han en mänsklig resurs, någon som de kan samtala med gör han klart.
Han har även fått spelarna att skänka både kläder och skor till det sociala arbete som församlingen bedriver.
– Jag satte en låda i omklädningsrummet som snabbt fylldes med skor som inte ens jag har råd att köpa. Sedan fick tiggarna skorna, berättar Åke Jansson.
Vid snart 77 års ålder har han börjat arbeta igen i församlingen, deltid visserligen, men att vara sysselsatt är viktigt sedan hustrun avled efter en svår cancersjukdom för några år sedan.
– Visst har jag tidigare mött människor som har minst någon närstående och som jag har försökt ge tröst men när jag nu träffar människor i sorg, så vet jag hur det känns och har en annan förståelse, säger Åke Jansson.
Nu ser han som sitt uppdrag att försöka rädda Immanuelskyrkan, så att den får fungera vidare som kyrka, istället för att bli bostäder eller restaurang. När det gäller församlingens överlevnad är han mera osäker.
– Vi har fått vara med i 150 år i Norrköping. I slutet av 1800-talet gick 1 500 barn i vår söndagsskoleverksamhet. Kanske var det vårt uppdrag.