På pass i gryningen
Igår var det många som gav sig ut i skog och mark under månens strålar. I gryningsljus inväntade bland annat Lars Malm årets älgjakt. Igår startade den. Men älgarna höll sig gömda. Få var skotten som ekade i Vikbolandsskogarna.
Klockan sex ligger ängen döljd av mörkret. Bara månens strålar lyser upp när Lars Malm inväntar starten på årets älgjakt. Det är tyst och stilla och ruggigt kallt. Men det är nordliga vindar och det är bra. Då kan inte älgen känna lukten av oss här på kullen , förklarar han. FOTO: ROBERT SVENSSON
Foto:
? Det är lätt att ta en skugga för en älg och tittar man riktigt länge kan man nästan tycka att det rör sig. Men kikarsiktet förstorar upp nio gånger och gör det lättare att urskilja även i mörkret.
Igår gav sig många vikbolandsbor ut i skogar och ängar. I gryningen inleddes årets älgjakt och under drygt två månader skall 26 älgar skjutas på Vikbolandet. Men det var långt ifrån alla i jaktlagen som gav sig ut på årets första älgjakt.
<B>Gryningsljus</B>
Klockan sex på morgonen träffas Lars Malm och Göran Björertz från Gäddestads jaktområde på en enslig väg. Det är ännu beckmörktoch jägarna är bara skuggor i mörkret. Efter en kort konferens beger de sig till sina poster. Lars Malm sitter traditionsenligt på en kulle och har utsikt över ett stor fält med klöver. I tysthet inväntar han att klockan ska gå över halv sju.
? Man får skjuta en timme innan solens uppgång och det blir idag två minuter i halv sju. Även om det kommer någon älg och går förbi här tätt intill så gäller det att ha disciplin och inte skjuta, förklarar han.
Men klockan hinner bli halv sju utan att någon älg har gett sig till känna och sakta stiger solens strålar upp över skogskanten. Det gnistrar vackert av färgglada höstlöv som virvlar i vinden. Ett råddjurskid tränger sig ut ur skogsbrynet utan att märka sina iakttagare. Men för några dagar kan den vara lugn. Den är inte längre intressant utan får i lugn och ro beta på ängen.
<B>Många minnen</B>
Lars Malm är uppväxt på Vikbolandet och berättar att varje kvadratmeter av området ger honom minnen. Han började jaga i början på 60-talet och tycker inte längre att den första jaktdagen är så speciell.
? Jag blir inte längre så ledsen om det inte kommer någon. Jag har skjutit så många älgar, ler han och minns den första älgen.
? Första året jag fick jaga fick jag en älg. Och det var stort det. Kändes lite mer då än idag.
Under 70-talet var det inte mycket älg i skogarna och Lars Malm var med och byggde upp en stam. Startade Östra Husby Norra Älgskötselområde så att det idag är större samverkan mellan jaktlagen och jägarna i området.
? När jag var grabb pratade grannarna inte med varandra. Idag har vi samma regler och skjuter efter i stort sett samma principer och det är bättre för stammen.
Men Lars Malm är bekymrad över den allt minskande älgstammen. Under de senaste tio åren har den minskat avsevärt.
? Jag upplever att tilldelningen vi får skjuta är större än tillgången, säger han.
<B>Resultatlöst</B>
I solljuset spanar han mot skogsbrynet efter timmar av resultatlös jakt. Men tålamod är nödvändigt om man ska jaga älg.
? När man minst anar kan det knaka och braka och man har en fin tjur som travar förbi. Det gäller att vara beredd.
Men det blir inget den första dagen för Lars Malm. Vid tiotiden hörs två skott från Kolmårdsskogarna på andra sidan Bråviken men annars är det tyst. Kommandoradion sprakar. Någon beklagar sig över att älgarna står och trycker i skogen.
? Jag har inte sett mer än en Talgoxe och två duvor. Det är ju bara kalla vindar och jag är genomfrusen, hörs en röst säga i kommandoradion innan ett jaktlag bestämmer sig för att ta lunch och återkomma senare på dagen.
<B>Lugnare än förr</B>
Trots resultatlös väntan är inte dagen förstörd. Idag är det inte längre samma hysteri som det var tidigare år.
? Då fick jag sitta i telefonen hela kvällen och höra berättelser om vad som hänt eller inte hänt. Det har lugnat sig lite sedan dess, säger Lars Malm innan han följer oss till bilen.
Han pekar på ett hörn i skogsbrynet. Där, brukar de stå även på dagtid, men igår höll de sig gömda. Skogen låg öde och tyst så när som på fåglars skrin och någon skymt av skogens konung var det få som fick på Vikbolandet.
Så jobbar vi med nyheter