Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

På jakt efter vår urinstinkt

Mia Petzäll är fotografen på jakt. På jakt efter människans urinstinkt.I dag öppnar hennes fotoutställning Instict på Arbetets museum, där hon vill visa människans samspel med naturen.

Fotografen Mia Petzäll har följt en rad jaktlag och hennes bilder av har bland annat publicerats i Jaktjournalen och Svensk Jakt. Men det har inte alltid varit så enkelt att komma in i jaktlagen. "På min första lojakt var det en äldre man som ringde till Jaktjournalen och undrade: 'Vad är det för uppspacklad madame ni skickar?' Men så fort han hade fått se bilderna var allt helt okej."

Fotografen Mia Petzäll har följt en rad jaktlag och hennes bilder av har bland annat publicerats i Jaktjournalen och Svensk Jakt. Men det har inte alltid varit så enkelt att komma in i jaktlagen. "På min första lojakt var det en äldre man som ringde till Jaktjournalen och undrade: 'Vad är det för uppspacklad madame ni skickar?' Men så fort han hade fått se bilderna var allt helt okej."

Foto: Janne Forsby

NORRKÖPING2012-09-07 17:27

På Arbetets museums väggar hänger bilder av döda lokatter, av jägare som spänner blicken mot ett byte i fjärran och av skjutna djurs innanmäte, förvandlat till abstrakta mönster och former.

- Jakten har för många blivit en hobby, som fotograferas av hobbyfotografer. Jag går tillbaka till det jakten en gång var - en urinstinkt.

Det berättar den intensiva konstfotografen Mia Petzäll som hon först kom i kontakt med jakt när hon flyttade till Värmland i mitten av 90-talet. Hon upptäckte att hon hade jakträtt och tilldelning på cirka 13 kilo älgkött.

- Jag visste inte något om jakt och var väldigt rädd för döda djur. Jag vågade inte ens ta i döda möss. Det kändes otäckt med hur de drog av skinnet och styckade djuret, berättar hon.

På gården drev Mia Petzäll en ridskola under sju års tid. Men när hästskötseln blev för betungande sålde hon hästarna för att istället köpa kamerautrustning.

Fotograferade styckning

För fyra år sedan tog hon med sig kameran till styckningen av en älg och fotograferade jägarnas arbete med det döda djurets kropp.

- När jag fotograferade slapp jag hålla på med det själv. Och jag såg genast vackra mönster och former, berättar Mia Petzäll.

Mia bestämde sig för att följa med jägare ut i skog och mark. Till en början var jaktbilderna en del av ett fotoprojekt som hon arbetade med under sin tid på Broby grafiska i Sunne, där hon utbildade sig till fotograf under två år och fick privilegiet att ha Anders Petersen som mentor. Projektet kretsade kring ett vidare tema om livet - födelse och död, men också överlevnad och instinkt. Men projektet har skalats ner till jakt på Arbetes museum.

Mia Petzäll har följt med en rad jaktlag i Värmland och Dalarna ut att jaga älg, räv, vildsvin, bäver, lodjur, varg, rådjur och björn.

- Jag fick en andlig känsla av björnen. Det blev starkt och björnen luktar väldigt gott, till skillnad mot varg och lo som luktar fränt.

- En hel del jakter finns fortfarande kvar. Jag vill gärna vara med på toppfågeljakt i Dalarna. Tänk ett snöigt vinterlandskap, när man kommer ut i den friska morgonluften och ser hur solen går upp och börjar glittra i snötäcket. Då känner man sig som en del av naturen.

Vågar ta ställning

Jakt är ett kontroversiellt ämne som river upp känslor men Mia Petzäll är inte rädd för att ta ställning för jakten. Med sina bilder vill hon skildra människans jakt som en del av naturens kretslopp och men också en del av vår natur och historia - vårt ursprung är att vara jägare.

- Människans instinkt är att döda för att få föda och ta skinnet för att värma kroppen för att inte frysa ihjäl. Idag slängs tyvärr ofta skinnet, det är för dyrt att ta till vara.

- Det är synd, tänk om vi kunde använda oss av allt - istället för plast och fleece som bara gynnar oljeindustrin. Hur miljövänligt är det? Sedan är det märkligt att vi kan ha skinnskor, men så fort hårstråna sitter kvar så blir det enorma reaktioner från aktivisterna.

Endast ett par av det 30-talet bilder som ställs ut är i färg, resten är svartvitt.

- Svartvitt bara flyter för mig, det går automatiskt och en bra svartvit bild kan man se färgerna i. Men det här underlättar för många som får svimningskänslor av blod.

Utställningen på Arbetets museum pågår till den 20 januari nästa år.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om