Östra Station vid den tiden då tågen ännu kom och gick
Så tog det sig ut på den plats, där järnvägstrafiken bedrevs under så många års tid.Härifrån avgick tågen mot Arkösund, mot Söderköping/Valdemarsvik.Och mot Kimstad, med fortsättning till Finspång och ända till Örebro.
En vinterdag på 50-talet en bild som riktigt förmedlar kylan, huttrandet, ruggigheten. Som skylten anger kunde resenärerna via Kimstad ta sig inte bara till Finspång utan ända till Örebro. Antalet turer med persontåg åt det hållet var dock begränsade, det var godstrafiken som dominerade sträckan Östra Station-Kimstad. Byggnaden som anas längst till höger var ett av lokstallarna.
Foto:
En tidtabell från år 1930 får, i all korthet, representera det som försiggick genom de många åren. Enligt den avgick dagens första passagerartåg mot Valdemarsvik kl 6.55. Gjorde uppehåll i Kummelby 7.07, i Söderköping 7.26 och var framme 8.35.
Medan dagens sista tåg, som då bara kom från Söderköping, anlöpte Östra Station 21.45 - och sön- och helgdag 23.00.
Lång resa
För Vikbolandsbanans del var dagens första avgång kl 7.35. Efter anhalten Östra Husby 8.26 var man framme i Arkösund 9.11, efter lite drygt en och en halv timmes resa. Det var dubbelt så snabbt som vid starten år 1895.
Sista vardagståget från Arkösund avgick 17.20 och nådde Östra Station 19.00. Sön- och helgdag kunde man åka såpass sent som 22.20, och vara framme i Norrköping redan 23.37. Men då stannade tåget enbart i Kummelby, där man kunde byta till sena kvällståget mot Söderköping.
Lakan och ånglok
I Oxelbergen, som vi ser strax bortom spårområdet, var det nära och bra till tågen. Här började villor och radhus för vanligt folk uppföras kring 1920, och här fick man lära sig leva med tågtrafiken. När ångloken tuffade förbi kunde hela lakanstvätten bli nersvärtad.
Lite historia
Lite järnvägshistoria kan också vara på sin plats, så här innan vi ger oss iväg på resan ut över Vikbolandet. Faktiskt var det redan på 1870-talet, som första förslaget väcktes - då gällde det dock järnväg mellan Norrköping och Söderköping. Sedan dröjde det något, innan det hela började röra på sig.
Beslutet togs på ett möte i Norrköpings rådhus, den 18 maj år 1892. Då konstituerades bolaget, som skulle bygga och driva järnvägen. Ett privat bolag med stark kommunal anknytning, som fick namnet Norrköping-Söderköping-Vikbolandets järnväg.
Isfri utehamn
I december 1893 kunde linjen från Östra Station till Söderköping invigas. Men redan året därpå togs en ny linje i bruk, från Norrköping till Östra Husby. Från Kummelby på sträckan Norrköping-Söderköping drogs då räls ut över Vikbolandet.
Året efter, 1895, förlängdes den nya linjen till Arkösund, och med det var Vikbolandsbanan fullbordad. 1906 skulle sedan linjen Norrköping-Söderköping dras vidare till Valdemarsvik.
En huvudidé med järnvägen över Vikbolandet var att göra Arkösund till Norrköpings isfria uthamn, Bråviken frös ju ofta till om vintrarna. De planerna föll dock, sedan staden år 1904 skaffat
en högpresterande isbrytare.
Likväl byggdes Arkösund ut - men nu blev det med grosshandlarvillor, till en sekelskiftets societetsidyll. Den omfattande fiskerinäringen, med framför allt strömmingsfiske, kom att samsas med välbeställda stadsbors sol- och badliv.
Gick för en tid...
Även om det där med hamnen slog slint fick Vikbolandsbanan stor betydelse - för handelsutbytet, men framför allt för persontrafiken. Vartefter skulle detta också bli en folkets järnväg, med badresorna till Arkösund som stora söndagsevenemang.
Då på 1890-talet var alla emellertid inte lika imponerade av nymodigheten. "Dä går te en ti" - lär en skeptisk bonde ha yttrat, när ångloket med sin rad av vagnar stånkade förbi hans åker.
I och för sig fick han ju också rätt, det hela hade ju sin tid.
Men en rätt så lång tid var det, får man väl ändå säga.
Så jobbar vi med nyheter