Det framgick när en två dagar lång konferens om den förhistoriska tidsperioden stenåldern drog i gång på Stadsmuseet på tisdagen.
Arrangörerna Göran Gruber, arkeolog vid Statens historiska museum, och Tom Carlsson, arkeolog från Stiftelsen Kulturmiljövård, med kontor vid Stadsmuseet i Norrköping, berättar om en konferens med 16 föredrag och 50 inbjudna forskare, uppdragsarkeologer och andra från universitet, länsmuseer och myndigheter.
– Det är en forskningsfront, verkligen, som vi fångar upp. Det som är på gång, säger Tom Carlsson.
– Vi har inte haft så många stenålderskonferenser i Sverige på ganska lång tid, säger Göran Gruber.
Däremot är det vanligare ute i övriga Europa.
Det mest intressanta just nu är Ostlänkenbygget, som kommer att ge jobb åt många arkeologer. Det är inte bestämt än exakt var järnvägskorridoren ska gå, men en del provundersökningar har man redan gjort. Förhoppningen är att kunna komma igång under 2016.
– För stenåldersarkeologin och stenåldersforskningen i Östergötland är det här en fantastisk möjlighet, säger Tom Carlsson.
I inlandet i länet, runt Motala och Linköping, har man bra koll, liksom vid Bråviken, Kolmårdsbranten.
– Men vi har inte delen mellan Linköping och Norrköping, eftersom det inte har skett några större exploateringar eller bebyggelse där – förrän nu. Vi får en fantastisk chans att knyta ihop de här områdena för första gången.
8 000 år före Kristus var Linköping en kuststad och Kolmården hade börjat titta upp ur vattnet. Området emellan var skärgård. Allt eftersom kusten flyttades österut, i och med landhöjningen, följde människorna efter.
Under Ostlänkenutgrävningarna kommer Norrköpingsborna att kunna följa arbetet genom att fynd visas i montrar på Stadsmuseet.
På torsdag kväll blir det två populärvetenskapliga föreläsningar för allmänheten, om stenåldersfynd, som stenyxor, och ben- och hornhantverk, som gjordes i Motala inför järnvägsdragning där, och om jordbrukare och säljägare vid Bråviken, och fynd inför att Åbymoskolan skulle byggas.
Vid Åbymoskolan, där det fanns en boplats från 2 500 f Kr, hittade man keramik med gropar som dekor, spår efter odling, skrapor och knivar av kvarts, och en liten lerfigurin i form av en säl eller hund.
Flintafynd i länet visar vida kontakter, då det inte finns naturligt här.