Linköpingsbon valde i slutet av 2014 att betala av en del av sin skuld – ett annuitetslån – till Centrala studiemedelsnämnden, CSN, och skickade två rekommenderade brev med sammanlagt 40 000 kronor i kontanter till huvudkontoret i Sundsvall.
Men det var inte nog för CSN.
Istället för att ta emot pengarna, och nollställa mannens skuld, bokförde CSN att 28-åringen bara betalat 39 700 kronor. Myndigheten drog av 300 kronor – avgifterna för att genomföra två insättningar på Nordea.
Det uppskattade inte Linköpingsbon.
I ett långt brev skrev han bland annat till Justitiekanslern, JK:
"Enligt 5 kap, l § 2 st, lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, är sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken lagliga betalningsmedel. Bestämmelsen har enligt motiven innebörden att var och en är skyldig att ta emot sedlar och mynt som betalning (prop. 1986/87:143, s 64)."
Och vidare:
"CSN har ett uppdrag enligt studiestödslagen (1999:1395) att driva in fordringar å statens vägnar. Enligt 6 kap. 4 § denna lag får CSN ta ut avgift "för sina administrativa kostnader" efter bemyndigande från regeringen, l 6 kap. 4-5 §§ studiestödsförordningen (2000:655) anges att följande skall betalas; 150 kronor i uppläggningsavgift per kalenderhalvår, 120 kronor i expeditionsavgift per årsbelopp som
debiteras, samt påminnelseavgift (i förekommande fall) med 200 kronor per påminnelse. Uppläggningsavgift dras vid utbetalning av lån, och betalas således inte i efterhand."
Han begärde också skadestånd av staten. Men JK skickade tillbaka ärendet till CSN, ansåg inte att det var hennes bord. Och häromdagen kom beslutet att mannen får skadestånd och ersätts med 300 kronor.
Jo, just det. Mannen har en juristexamen och arbetar med juridiska frågor på en myndighet. Men det kanske ni redan hade gissat...