Östgötar i kampanj mot doping

LINKÖPING
Idrotts-Sverige har fått nog av dopade stjärnor.
Nu sätter man in krafttag mot det Man kallar sportens cancersvulst.
- Det handlar om vår trovärdighet, säger Kjell Augustsson på Östergötlands Idrottsförbund.

Håkan Ericson

Håkan Ericson

Foto:

Norrköping2002-10-02 00:00
Sportvärldens goda namn har på senare år blivit rejält svärtat. Dopade cyklister på Tour de France, Ludmila Engquist och Johann Mühlegg har skadat anseendet å det grövsta.
Det är inte särskilt anmärkningsvärt att just svenskarna igår, bildligt talat, slog näven i bordet. Sverige har länge legat i frontlinjen i dopingarbetet.
En riksomfattande kampanj, "Rena Vinnare", presenterades på lokala idrottsförbund från Skåne till Norrbotten igår.

<b>Elitklubbarna var där</b>
Östgötaförbundets representanter kallade till presskonferens på Frimurarehotellet i Linköping.
Där fanns, förutom tjänstemän från ÖIF, också IFK Norrköpings tränare Håkan Ericson, Linköpings Hockey Clubs sportchef Mike Helber, Motala bandys lagledare Ulf Sandell, samt Bråvikens olympiska kanotist, Ingela Ericsson. Bland andra.
Alla snackade dom doping. Dock utan egna efarenheter i ämnet.
Anledningen är att det helt enkelt finns väldigt få kända fall i länet. Under den senaste tioårsperioden har bara tre (!) idrottsutövare fällts för dopingbrott i E-län och då handlar det definitivt inte om några elitidrottare.
- Det var två hockeykillar i Valdemarsvik som ville bättra på muskelmassan under en sommar, samt en division fyra-spelare i fotboll, fortsätter Kjell Augustsson.
0,6 procent av de dopingtestade i Östergötland har fällts. En försvinnande liten del, även om antalet tester som gjorts inte är så där över hövan imponerande (östgötarna själva gör cirka 100 under ett år).
- Men vi som tävlat utomlands testas även av internationella dopingpatruller, påpekar Ingela Ericsson som lade paddeln på hyllan förra året.
Riksidrottsförbundet - som står bakom kampanjen - nöjer sig inte med fin sifferstatistik. Problematiken ligger nämligen på ett annat plan, resonerar man.
Det är där trovärdigheten kommer in.
- Det gör ont i oss när vanligt folk tror att idrotten är smutsig. Att resultat inte spelar någon roll eftersom "alla ändå är dopade", säger Torbjörn Björlund, tjänsteman och kampanjansvarig på ÖIF.
Rent spel, sportsmannaanda, ärlighet är honnörsord som i framtiden inte ska klinga tomma.
"Rena Vinnare" ska förändra synen på dopingproblemet och vägen dit stavas kunskap, anser Björlund.
- Våra målgrupp är idrottsledare, utövare, media, samt den idrottsintresserade och icke idrottsintresserade allmänheten. Man ska förstå varför doping är farligt, förbjudet och även motivera varför den är det.

<b>De tar tillskott</b>
Träffen i Linköping blev riktigt intressant när de så kallade näringstillskotten diskuterades.
Linköpings HC och IFK Motala bandy sponsras av hälsobutiker som förser idrottsmännen med tillskott.
Ett moraliskt dilemma?
- Tycker jag inte. Inte så länge vi har läkare som kan ge oss klartecken och garantier för att dessa preparat är okej, svarar Mike Helber i LHC.
Motalas Ulf Sandell är inte lika övertygad.
- Vi sponras av samma firma som LHC (Twinlab) och blev faktiskt varnade av dopingpolisen för att vi använde dessa preparat. Man menade att de skulle kunna utveckla steroider i kroppen. Samtidigt tar vi inte tillskott för att höja våra prestationer, eller få grövre lårmuskler, utan för att snabbt återhämta oss efter match eller träning.
Ingela Ericsson är motståndare till näringstilskott överhuvudtaget.
- Man klarar sig lika bra på svensk husmanskost, hävdade hon.
IFK Norrköping förser inte sina allsvenska fotbollsspelare med näringstillskott.
- Men vi tar exempelvis så kallade antioxidanter för att lindra skaderiskerna. Det är ju på sätt och vis ett medel man tar för att hjälpa kroppen att kunna träna ännu mer. Var går egentligen gränsen? frågade sig Håkan.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om