Ortopeden - "ett sjunkande skepp"
Sjuksköterskorna på ortopeden får inte utöva sitt yrke sedan omorganisationen. - Vi har blivit biträden på långvården istället för sjuksköterskor, säger Elinor Andersson, Maria Törnborg och Maria Forsén på avdelning 9 på Vrinnevisjukhuset. - Det känns som ett sjunkande skepp.
- Vi vill ha tillbaka Norrköpingspatienterna, säger sjuksköterskorna Maria Törnborg, Elinor Andersson och Maria Forsén på ortopeden avd 9. Varför ska man skicka dem till Linköping, där de får ligga och vänta på operation i flera dagar, när vi har kapacitet att ta emot dem här? Vi tappar vår kompetens när vi inte får användning för vår utbildning. FOTO: OLA AXMAN
Foto:
- Medelåldern på patienterna ligger mellan 75 och 80 år, säger Elinor Andersson. I somras hade vi bara patienter som var födda 1910 och som väntade på korttidsboende.
Många av sjuksköterskorna funderar på att söka nya jobb.
- Det var inte det här man utbildade sig för, konstaterar Maria Forsén. Tidigare var det väldigt bra stämning här på avdelningen. Men nu är arbetsglädjen borta. Många läkare har redan försvunnit och snart kommer även sjuksköterskorna att försvinna.
- De flesta av oss har sökt till ortopeden för att vi vill jobba med akutsjukvård. Och nu finns det inte längre någon akutsjukvård kvar.
Ligger kvar
Många av de äldre patienterna ligger kvar på ortopeden fast de egentligen är färdigbehandlade. De väntar på att få komma till ett korttidsboende, där de kan få hjälp med det de inte själva klarar under konvalescensen.
- Den mesta tiden går faktiskt åt till hemplanering, säger Elinor Andersson.
På korttidsboendet ska patienterna också få rehabilitering.
- Men i praktiken får de sin rehabilitering här, säger Elinor Andersson. Vi gör mycket som egentligen skulle kunna göras på kommunens äldreboende.
Ingen balans
I samband med omorganisationen fick många undersköterskor sluta. Och nu måste sjuksköterskorna göra deras arbete.
- Det blir mycket allmän omvårdnad, säger Elinor Andersson. Bädda, följa med till toaletten, ordna med mat.
Arbete som sjuksköterskorna är överkvalificerade för.
- Självklart ska vi göra sådant arbete också, säger Maria Törnborg. Det gjorde vi även tidigare. Men nu är det nästan bara det vi gör. Vi tappar vår kompetens när vi aldrig får göra det arbete vi är utbildade för. Det måste vara balans.
Men nästan värre än det enformiga arbetet är att det fortfarande finns så många oklarheter kring den nya organisationen.
Fram och tillbaka
- Patienter skickas fram och tillbaka mellan Norrköping och Linköping, säger Elinor Andersson. Det är fortfarande oklart mellan oss och US vilka patienter vi ska ta emot. US har inte kapacitet att ta emot alla Norrköpingspatienter, därför skickas de tillbaka hit för vård när de har opererats. Och så var det inte tänkt från början. Omorganisationen blir aldrig klar, det är aldrig någon stabilitet. Istället är det nya direktiv hela tiden.
"Ett sjunkande skepp"
Sjuksköterskorna berättar att personalen på Vrinnevisjukhuset och Universitetssjukhuset hela tiden hamnar i diskussioner med varandra om vilka patienter de ska ta emot. Och det händer att patienter skickas till Linköping för operation och sedan kommer tillbaka utan att ha opererats.
- Vi som jobbar på ortopeden vet egentligen inte hur ortopedicentrum i Östergötland ska se ut, säger Elinor Andersson. Det är fortfarande oklart och otydligt. Hela omorganisationen är så ostrukturerad. Och allt tjafs tar mycket energi.
När personalen framför sin kritik blir svaret att man måste se tiden an. Att det kommer att ordna sig.
- Men nu har det gått ett halvår och det känns mest av allt som ett sjunkande skepp, säger Elinor Andersson.
Så jobbar vi med nyheter