Kolmårdsbon Christopher Jarnvall målar upp en i många stycken mörk och oroande framtidsbild för hus, som i många fall stått eller står i vägen för industrisatsningar, stora lagerlokaler eller snabbjärnvägen Ostlänken.
Visserligen framför han många kritiska åsikter om byggplanerna av Ostlänken, om Norrköpings kommuns satsningar på att tillåta stora industrisatsningar och om byggandet av stora lagerlokaler på ”Sveriges bästa åkerjord”.
Boken handlar i många stycken om Christopher Jarnvalls egna åsikter om detta, vilket man bör ha med sig, när man läser boken.
Obeaktat detta innehåller boken intressant historik och information om många hus i Kolmården, på Malmölandet, Kvillinge och ända in i Norrköpings centrum.
Förutom Stenkullen och Krusenhov, får vi veta mer om bland annat Björnsnäs, Herstadberg, Loddby, Marieborg, Ståthöga, ”kungliga” Fridhem och Håkan ”Tomten” Thornells herrgårdsliknande hus Rödmossen som idag står tomt.
Vi får oss också till livs en bakgrundshistorik om hela området, ända från vikingatiden och fram till våra dagar.
Så samtidigt som boken andas dysterhet om ”idyller som störs och störts av moderna tider”, om hus som riskerar att rivas eller förfalla, kryddas boken av mycket fakta och berättelser, som gör den mycket levande. Inte minst om man har lite bakgrundsfakta om det område och de hus som boken handlar om.
Jarnvall påpekar också att även om mycket är borta, så återstår många fantastiska hus i det här området, som han hoppas ska räddas åt eftervärlden, även om miljön runt om husen ändras.
Ett stort plus för boken, är också att den är full av fantastiskt fina bilder, tagna av Christopher Jarnvalls hustru Charlotta. Dessutom kryddat med ett knippe gamla bilder.
Kort sagt känns boken som ett kulturhistoriskt och lättläst dokument.