Optimism på Arbis när teatersalongen rivs upp
NORRKÖPINGÄr det likvaka på Arbis, när nu bänkarna i salongen monteras bort och det sluttande golvet bryts upp?Nej, hävdar de som håller på där.- Vi andas ny luft nu, försäkrar Susanne Andersson på schweizeriet.- Vi ska satsa på Moulin Rouge! säger verksamhetsansvarige Patrik Trygg.
Susanne Andersson med Arbis-schweizeriet tror på framtiden. FOTO: ROBERT SVENSSON
Foto:
Nytt vin i gamla läglar, heter det ju - och för folket som nu gör om Arbis är just detta chansen för teatern att kunna leva vidare. Även om ju salongen inte ser något vidare ut, så här mitt under arbetet. Med golvet uppbrutet, och de löstagna bänkarna skymtande fram från en närmast absurd plats; allra längst bak, bortom kulisserna.
Men det sluttande golv som tas bort är av rätt sent datum, 1980-talets början. Och det golv som nu kommer fram är det gamla plana Arbisgolvet - det som inte på något vis hindrade Norrköpingsborna från att gå man ur huse till Gideon Wahlbergs lustspel och revyer.
<b>Scenen kvar</b>
Scenen finns kvar, de gamla bänkarna kan plockas fram närhelst man vill få in teatrpublik. Det går också att ställa in gradänger, och man kan också tänka sig föreställningar på själva salongsgolvet.
En produktion är för övrigt redan på väg, ett slags Moulin Rouge i Norrköping; ni vet det där klassiska etablissemanget med bensprattel på Montmartre.
- Plymer och paljetter och så där, och så servering bland borden samtidigt, säger Patrik Trygg. Det blir föreställningar för företag och slutna sällskap, vi börjar redan på nyårsafton. Dansare från Arbisproduktioner håller redan på och repar för fullt.
De nya arrangemangen kommer dock att växa fram i ny regi, Arbisakademins tid är förbi. Men idéer finns om allt möjligt, som kan fylla gamla Arbis. Teater, sång, återuppliva gamla tiders tedans eller i varje fall något liknande, disco, marknader, konferenser.
Det är för att få in sånt, som man måste göra sig av med det sluttande golvet. Och, säger Trygg, det handlar då inte alls om att göra sig av med teaterverksamheten - utan tvärtom om att rädda den.
För gör man inte så här, då går det inte alls. Då blir det i stället bara IT-sektorn som tar över.
- Det fanns ett sånt företag som var intresserat, och som ville göra kontorslandskap av hela Arbis, säger Trygg.
Och det är alltså just ett sådant öde, som teaterfamiljen Karlsson - Robin och hans släktingar, som ju också råkar äga Arbisfastigheten - vill undvika.
- Om vi bara är kreativa kan vi få in mycket här, säger Patrik Trygg. Jag vet att det finns de som springer omkring och är ledsna nu. Men många tycker också, att det här låter jätteintressant och spännande.
Och Susanne Andersson, som driver sitt schweizeri - för denna servering är just ett schweizeri ("äldre benämning på finare kafé"), liksom det också hette förr i tiden på Arbis - hon är odelat glad över vad som nu händer.
- Arbis ska inte alls läggas ner, säger hon. Vi återställer den gamla salongen, vi hittar nya former... ja, vi andas ny luft nu!
Så jobbar vi med nyheter