Operett igen - med både proffs och landshövding
Så var det dags igen för sommarens operett, med det gäng som visserligen inte har något namn - men som känns igen bland annat på, att det har viss anknytning till Linköpings slott. Turné i Östergötland blir det, med en verklig klassiker i sammanhanget: Sköna Helena av Offenbach.
Sköna Helena på gång. Fr v Björn Eriksson, Eva Magnusson, Linus Flogell, Helena Eriksson samt Iwar Bergkwist. FOTO: ROBERT SVENSSON
Foto:
Som den gode läsaren möjligen redan anat finns här också en figur till med. Jodå, landshövding Björn Eriksson, Helenas make, är lite allt möjligt i sammanhanget. Inte nog med att han svarar för marknadsföring och ränner länet runt för att klistra upp affischer. Han har därtill fått en talroll - som den grekiska mytologins själve övergud, Zeus.
Bland det bästa
Det blir ju, förstås, en på flerahanda sätt bantad version av Offenbachs klassiker. Hela roller har måst slopas, trots att aktörerna dubblerar. Den stora orkester, som egentligen krävs, fylls nu i stället helt av Otto Freudenthals piano - ja, en blockflöjt ska han också plocka fram, lovar han.
Freudenthal är fylld av aktning för kompositörskollegan Offenbachs musik, den är bland det bästa i sin genre. Iwar Bergkwist har själv piffat upp den gamla svenska översättningen, med alla dess anspelningar på dåtida aktualiteter. I stället tillförs dialogen en del nytt stuk, där både Norrköping och Motala ska få vara med på sina hörn.
Parisaren Jacques Offenbach var, för övrigt, ganska så fräck och radikal för sin tid. Oförargliga var hans operetter minst av allt; inte heller Sköna Helena, när den kom år 1864.
Texten viktig
Helena Eriksson säger att texten är viktig i en operett, publiken måste uppfatta texten i både dialog och sång:
- Och så ska det låta som att det är så lätt att sjunga. När det i själva verket är så svårt att sjunga operett.
Premiär blir det på Linköpings Slott nästa fredag, och där ges också fyra av de sammanlagt elva föreställningarna. Med fortsättning i Opphem, Söderköping, Österbymo, Motala, Borensberg, Vadstena. Och så Norrköping, vilket blir den 30 juli på Himmelstalunds Brunnssalong.
I karriären
I föreställningens paus serveras kaffe med landshövdingebullar.
- Och det är jag som bakar dem själv, försäkrar Björn Eriksson.
Som genom åren avancerat i rollbesättningarna i så motto att han första året inte fick spela något alls, men andra året polis, tredje året påve och nu således själve överguden - Zeus, hövdingarnas hövding.
Högre går väl näppeligen att komma på denna låt vara lite speciella karriärstege. Men sjunga - nej, se det får landshövdingen inte göra. Där går det en gräns.
- Men jag kommer att höras, lovar han.
Och det har väl heller ingen någonsin tvivlat på.
Så jobbar vi med nyheter