Omständigt, sävligt och idéfattigt

Vet faktiskt inte riktigt vad det är för fel på dagens IFK Norrköping. Laguppställningen från avspark i går såg både fräsch och intressant ut. Det roliga var att det kanske största frågetecknet under våren, förre TFF-aren Patrik Svensson, agerade klokt och förståndigt som högeryttermittfältare i stället för skadade Mikael Torin.
Kanske Patrik lyfte sig ett par klasser när han kom upp i sin vanliga position, för i TFF spelade han mest på mitten.
Backar jag bandet och tittar på de 90 minuterna kan jag med bästa vilja i världen bara ge godkänt för de sista 20 minuterna i första halvlek. Då fick IFK också belöning för sitt spel, backen Anders Whass knoppade elegant in en hörna från Bruno Santos utan chans för "spöket" från Vångavallen, målvakten Rickard Rickardsson.
Det här målet kom lägligt i 42:a min och gjorde att IFK-arna fick gå till ledning i paus.

Tappar speltempo
Men vad händer i andra halvlek? Jo, precis som i massor av andra hemmamatcher tappar IFK spelet helt. Grabbarna glömmer bort att röra sig när lagkompisen har bollen utan i stället börjar man jaga TFF-arna över hela planen.
Att inte gästerna kvitterade var mer tur än skicklighet. Tyvärr agerar inte Andreas Lindberg som tidigare, utan var bl a ute och tappade ett inlägg som kunde slutat med mål för gästerna.
På övertid kom visserligen 2-0 genom en skön nick stolpe in från Dago Funes, men precis som gamle ex-proffset och IFK-backen Peter Lönn som jag gjorde sällskap med ned från läktaren, håller jag med om att IFK spelar på tok för omständigt, sävligt och idéfattigt.
Det är exempelvis inte lätt att vara forward i det här laget. I går fick varken Bruno Santos eller Stefan Thordarsson mycket gosaker att jobba med. Stefan var t o m ovanligt blek, Bruno försökte, jobbadet och slet, men hans teknik är så dålig att killen helt enkelt inte kan vara född i Brasilien.
Just tekniken är något som många IFK-are saknar och det gör ju allt så mycket svårare. I augusti går det ju inte heller att skylla på ojämna planer och dåligt väder, utan bättre förutsättningar än i går kväll kan man knappast få spela fotboll i.

Sex poäng från kval
Nu vann IFK för första gången i superettan sedan 11 juli (mot Falkenberg) och det ger ändå lite hopp inför hösten. Anders Whass, Rickard Spong, Mikael Roth och Patrik Jönsson tycker jag alla förtjänar ett stort plus den här kvällen. Liksom Andreas Alm som gör ett otroligt positivt jobb som defensiv mittfältare. Däremot förväntar jag mig mycket mer av Abder Kabous som ännu inte hittat formen efter operationen i handen och i går var på väg att åka på en utvisning. Ja, han skulle åkt ut om domaren Johnny Lundbäck visat lite pondus, Kabous "överkörning" av stackars Emil Mårtensson hör inte hemma på en fotbollsplan utan borde renderat honom hans andra varning i matchen (den första kom efter ett gruff i samband med en TFF-hörna).
Plockade fram serietabellen i går kväll och studerade de 16 lagen, en tabell som man inte riktigt blir klok på.
För trots den dåliga trenden den senaste månaden men tack vare segern mot TFF i går avancerade IFK två platser i tabellen och passerade både Trelleborg och Åtvidaberg, vilka förlorade mot Örebro borta. Avståndet till tredjelaget Gais är faktiskt bara sex poäng, med dagens trepoängssystem inte alls omöjligt att plocka in.
Men då måste IFK plocka fram ett betydligt vassare och rappare spel än vad man visade i går kväll.

Information till våra läsare

Omständigt, sävligt och idéfattigt