Här hänger bilden som var starten på konstprojektet "Den svenska tanten", i biblioteket på plan 4 i Arbetets museum.
Pia Ståhl Althins gåva till stan, statyn "Den svenska tanten", har nu fått klartecken i kultur- och fritidsnämnden, för slutligt godkännande i fullmäktige. Statyn i brons, 1,67 meter hög, föreställande en tant i helfigur, i naturlig storlek, ska stå på Laxholmstorget, vid Arbetets museum.
– Det ska vara precis som att träffa en tant, och komma fram till henne på torget där, säger konstnären Susanna Arwin.
Susanna Arwin, bosatt i Stockholmtrakten, är född i Linköping, men uppvuxen i Norrköping, då hon bodde mycket hos sin mormor här, en viktig person i hennes liv, en mormor som var som tanten, säger hon.
Susanna Arwin började med konstprojektet Den svenska tanten 1995. Hon intresserade sig för ryska ikoner, och fick frågan av Svenska kyrkan, som ville göra ett försök med installationskonst i Stockholms innerstadskyrkor, om att göra en svensk ikon.
Arwin hade haft en idé om göra kolossala porträtt av vanliga människor, och nu blev det en kyrkotant. Susanna Arwin, som då bodde i Växjö, letade upp en tant som skulle kunna tänka sig att ställa upp.
– Det är en verklig person som heter Kerstin Karlsson, från Tallås utanför Växjö. Hon kom, och jag var noga med att hon inte skulle byta ut någonting, utan vara precis sig själv.
Bilden, ett foto, screentryck på canvas, 4 x 1,80 meter, placerades i en kyrka på Södermalm. Bilden köptes senare in av Arbetets museum i Norrköping där den nu hänger.
– Folk frågar alltid mig, vad var det som gjorde att du gjorde en tant. Jo, 1995 var det ingen som pratade om en tant. Det var fult att säga tant. För mig var det ett sätt att ära de äldre kvinnorna, som är en bortglömd, nu utrotningshotad ras. Jag upplever att min mormor och hennes medsystrar från Norrköping var otroligt kraftfulla. Hela min barndom var full av kafferep, tanter, hattar och väskor.
Tantbilden väckte mycket uppmärksamhet. Efter det skrevs det böcker om tanter och det blev trendigt att vara tant.
– Hon har alltid funnits där som en självklar ingrediens, men väldigt osynlig, bakom kulisserna. Det där ville jag lyfta fram. Jag har skapat begreppet tantfullness, det vill säga den där känslan av att vara ganska nöjd med sitt liv och vara en stabil person när det blåser. Jag tyckte att det behövdes civilkurage, mod och att våga vara vanlig.
– Jag får än i dag mejl från kvinnor som tackar mig för att jag lyfte fram tanten.
2005 fick Arwin uppdraget av Växjö kommun att göra tanten i helfigur i brons. 2013 gjorde hon Svenska tantens armé, i betong, inspirerad av den kinesiska terrakottaarmén. En bronstant står nu även i Gislaved – och snart i Norrköping.
– Min tanke med att det är flera tanter av samma, det är att jag vill att det ska gå som en linje genom landet med tanter. Det handlar för mig att om vara påmind om det civilkuraget, den stabiliteten och den vanligheten som behövs i dag.
Processen med att få till en tant i Norrköping började för två-tre år sedan, då Pia Ståhl Althin, från fastighetsfamiljen Ståhl i Norrköping, tog kontakt med Arwin.
– Hon kontaktade mig och sa att "jag skulle så gärna vilja skänka en tant till Norrköping, för min farmor är precis den här tanten". Hon har en stark kvinnoförebild på precis samma sätt som jag, samma känsla för tanten, säger Susanna Arwin.
Platsen i Industrilandskapet, där många kvinnor arbetade, tyckte de båda vore perfekt när den kom på förslag.