Jag är knappast ensam om att ibland känna att man har mycket att göra. Kanske lite för mycket. Den nutida människan är så extremt ambitiös. Kanske lite pretentiös? Jag tror att vi har svårt att låta bli att ta oss själva på förr stort allvar. Man vill både verka och känna sig duktig och framförallt få folk att lita på att du klarar av allt. Det är sällan man vågar släppa taget och erkänna för sig själv och alla andra att man misslyckats, eller inte klarat av sin uppgift. För som sagt; det är ett misslyckande. Ordet väcker så starka känslor och på något sätt är det tabu och skamligt att misslyckas. Det är ju ingen som vid första anblicken av ordet börjar tänka i banor som; - Vilken tur att jag inte klarade av det här, det kommer ge mig erfarenheter för livet och stärka mig som person, dessutom kommer jag ju att lära mig av detta och aldrig göra om det? Det är snarare tankar som "Skjut mig, jag är värdelös" eller "Pinsamt, jag är så körd" som letar sig fram till oss. Givetvis är det tråkigt att känna sig värdelös, därför berättar man inte gärna för andra att man misslyckats. Men visst är det så att du troligtvis aldrig kommer att göra om de där små tabbarna eller grova misstag du genomlevt under alla år? Kanske kommer de tillbaka men då kan du motarbeta dem i god tid innan, förhoppningsvis. Jag kommer alltid att sträva efter att aldrig kräkas i klassrummet, aldrig fisa när jag sitter i min pojkväns knä, aldrig skicka fel sms till fel person, aldrig borsta tänderna med hudkräm och absolut aldrig köra bil i mörker utan lyset på. Om jag kommer att lyckas är en helt annan fråga, men att jag lärt mig av mina tabbar det är självklart. Man lär sig även av att se andra tabba sig. Jag kommer att vara mycket försiktig i frågor som "När kommer den lille?" när jag träffar en främmande kvinna som verkar lite rund om magen. Ibland tror jag att vi människor behöver lära oss att slappna av lite mer och öppet erkänna att vi inte är perfekta. Vi är som vi är och kommer troligtvis alltid att fela någonstans, på något sätt. Huvudsaken är att man har så mycket självdistans och respekt för andra att man kan våga stå för ett misslyckande och be om ursäkt för det. Alla människor luktar illa, trycker på fel knapp, går i andra tankar och sårar varandra då och då.
