Om kvinnoöden i dagens Iran

Filmen av Jafar Panahi är gjord i Iran år 2000, men det är osäkert om den kan visas där. Cirkeln visas denna vecka på Harlekinen, men gavs i två dagföreställningar med efterföljande debatt igår.
Persiska kvinnoföreningens ordförande Shokouh Ershadi och s-politikern Soghra Bahmani deltog. Och i debatten nyanserades bilden av den iranska kvinnosynen.
- Jag hörde från filmfestivalen i Göteborg att det finns filmproducenter i väst som beställer filmer från Iran, sa Soghra. Det finns ett intresse av att visa den här bilden av landet. För min del var det här deprimerande att se, det väckte så många minnen.

En sann film
Soghra har bott 16 år i Sverige och vid den tiden hon tvingades fly eftersom hon arbetade politiskt, var det Sverige som var möjlig tillflyktsort.
Hon berättade om hur det var att växa upp som flicka, att hon som andra syster fick höra att hon kunde ha kastats på sophögen, att hon aldrig fick lära sig cykla eller simma - som bröderna, men samtidigt att hennes far krävde att hon skulle utbilda sig och få ett yrke innan hon skaffade familj. Å andra sidan var det då fritt att gifta sig med den hon ville.
Filmen följde olika öden, en kvinna som var gravid och hade rymt från sitt fängelse för att göra abort, men ingen vågade hjälpa henne, hur en familj fick utstå hån för att en dotter hamnat i fängelse, hur en kvinna som arbetade politiskt jagades. Hon kunde inte resa hem, hon hade varken studerandelegitimation eller en man. En ensam kvinna får inte resa. En annan kvinna tvingades överge sitt barn mitt på gatan, en annan sålde sig för att hjälpa en vän. Från akutmottagningen på sjukhuset i Teheran minns man också repliken: "Ett självmord, det första för i kväll."

Kanske som idag
Publiken frågade om det fortfarande var likadant i Iran.
- Det finns besökare som talar om förändringar, sa Soghra. Och det är stora skillnader i landet och beroende på bildningsnivå. Men man ska komma ihåg att de som turistar i Iran har med sig pengar som är väldigt mycket värda där och de kan leva lyxliv en tid. Det kan ju färga deras rapporter en del. Fortfarande finns ju inget som helst försäkringssystem.

Den stora friheten
Soghra talade om den revolutionen, stora friheten efter shahens fall. Men hur klimatet sedan hårdnade efter hand. En detalj som kan låta oväsentlig men ändå berätta något om tillståndet är att kvinnor inte tillåts röka utomhus. En självklarhet är att barnen tillhör mannen.
På frågan om filmen skulle kunna visas i Iran sa Soghra att det nog skulle kunna gå an med beskrivningen av kvinnans situation, men det avsnitt som visar att en högre tjänsteman plockar upp en kvinna på gatan och hur han sedan pratar sig ur situationen inför polisen som stoppade bilen - det tror hon att censuren skulle slå ner på. Sådant är inget att se.
LO-idédebatt var värd denna andra dag i serien filmer och samtal 2002 i samarbete med bland andra Folkets Bio och ABF.