Broderikorgen är Johanna Hedlunds ständiga följeslagare. På den inglasade uteplatsen sitter hon ofta och broderar med grönskan som utsikt.
Johanna Hedlund tar emot oss i sitt hem i Krokek. Just nu broderar hon en tavla med små häxor på, med texten "Underskatta inte oss", inspirerad av flera händelser i hennes liv.
– Jag har varit så trött på alla gubbar som ska gubbgissa hela tiden. Jag tyckte en gång att jag hade rätt men inte framhävde det. Då fick gubbarna sin röst igenom, och det blev det fel, berättar Johanna.
Hon beskriver själv sina broderikonstverk som satiriska och humoristiska. Inspiration kan komma varifrån som helst, ofta situationer hon hamnar i.
– Med många broderier har jag en tanke att jag vill röra om i könsnormer och föreställningar, och att man ska läsa något man inte förväntar sig.
"Killar låter ofta så bestämda på sin sak, och jag är inte det om jag inte riktigt vet. Men när någon är sådär bestämd antar man ju att han har rätt – och så är inte alltid fallet", säger Johanna Hedlund.
Ibland börjar hon brodera från ett blankt tygstycke, ibland köper hon en mönstrad duk på loppis och fyller på dem med text. Hon vill få folk att tänka till – och provocera. Det tycks funka, inte minst på den äldre målgruppen.
Det tydligaste beviset fick hon förra året när hon sålde sina verk på Svintuna Marknad i Kolmården:
– Det var så många tanter och farbröder som blev irriterade, de såg först ett broderi de kände igen och sedan vad det stod. En gubbe tog sin käpp och bara smällde i mitt bord. "Såhär gör man inte", sa han, berättar Johanna.
Hon har stått på marknaden två gånger men i år avstod hon, just på grund av den dåliga stämning som blev runt hennes bord. Hon fick inse att Kolmården inte var redo för hennes konst. På Instagram går försäljningen däremot oftast smärtfritt och snabbt.
Johanna började leka med broderigarn som barn, tillsammans med sin farmor. För tio år sedan plockade hon upp tråden igen och lärde sig hantverket på riktigt, återigen genom lustfyllt experimenterande. Än i dag undviker hon mönster, regler och räkneverk.
– Först broderade jag citat som redan finns, nu kommer jag alltid på egna och försöker alltid överträffa mig själv, säger hon.
Machokulturen älskar hon att sticka på med sin nål.
– Att det ska vara stora kukar hit och dit, då skrev jag "I liten stuga är en stor kuk mest i vägen".
Det oväntade ligger oftast i att hon kombinerar klassiska, traditionella motiv med en helt skruvad text.
Ibland flyger piken över huvudet på den tilltalade.
– En del karlar skriver ju att jag är en trevlig, lättsam tjej. De har ju inte fattat budskapet.
Kyrkan driver hon gärna med gång på gång.
– Jag tycker kyrkan är charmig och så, de gör jättemycket gott och några av mina döttrar är konfirmerade. Men det här att man ska vara så god hela tiden... De är ju inte bättre än någon annan, kanske ibland lite sämre.
När hon får en idé längtar hon efter att få sätta sig och brodera ut den, men det är inte helt okomplicerat.
Så här är grannarna vana att se Johanna Hedlund på farstukvisten. Hon broderar i princip varje dag, gärna med en podd i hörlurarna och en kopp kaffe. "Jag kan inte titta på TV:n utan att brodera. Jag har blivit en riktig tant, jag måste ha något för händerna", säger hon med ett skratt.
Johanna Hedlunds personliga favorit är denna, ett av få verk hon har gjort flera gånger.
– Många gånger känner jag att "kan jag verkligen lägga ut det här? Fattar folk, eller kommer jag få hat?".
Mest hat hittills fick hon när ett av hennes verk blev återpublicerat av ett konto med många fler följare än hennes.
– På den stod det "Lycka är jävligt överskattat, man får vara glad om det inte är blod i avföringen". Då gick hela IBS-förbundet i spinn, säger Johanna.
I kommentarsfältet stod att hon inte borde skämta om sådant.
Det här broderiet ställde till med liv på sociala medier.
– Jag menar ju mer att alla ska vara så lyckliga jämt och visa upp sitt härliga liv – och vem fan är inte rädd att få blod i avföringen?
När hon får arga kommentarer på sitt eget konto, vilket sällan händer, brukar hon bara radera dem.
– Det roliga var att det broderiet köpte en kompis och gav bort som bröllopspresent. Brudparet tyckte att det var kul!
Den kritik hon får försöker hon att inte hämmas av.
– Ibland tänker jag på att brodera något milt för att vara till lags men då blir det ju inte bra eller kul, säger hon och förtydligar att hon inte vill göra någon ledsen.
– Lite elak är jag väl mot männen, men det kan de ta. De är så högfärdiga, säger hon med glimten i ögat.
Broderiet är inte bara ett kreativt utlopp utan ett sätt för Johanna att koppla av. Hon har en broderikorg som följer med henne överallt – till stranden, vänner och på semester. Döttrarna beundrar hennes osvikliga tålamod för det pillriga hantverket.
Som tonåring kunde dottern Linnéa Hedlund ibland skämmas lite över mamma Johannas mest provocerande verk, nu är hon bara stolt.
En av dem, Linnéa Hedlund, pluggar till syslöjdslärare.
– Mamma har alltid matat oss med kreativitet och skapande. Jag tycker det är så roligt att hon sitter i sin lilla bubbla och bara kör. Utan henne vet jag inte vad jag gjort, säger Linnéa.
Som tonåring kunde hon ibland skämmas lite över Johannas mest provocerande verk, nu är hon bara stolt. Ämnena hon berör blir ofta bra stoff till middagsbordet.
– Nu kan vi diskutera dem, vilka teman som är kontroversiella och varför, säger Linnea.
Johanna Hedlund har massor av idéer och material undanskuffat i en låda under sängen – så hon kommer inte att sluta brodera i första taget.