"Om fem år är jag kanske politiker"
30 april klockan 10.02 nästa år tar Björn Eriksson till orda i Folkparken i Norrköping. Exakt tio år efter sitt första framträdande som landshövding i Östergötland tänker han avsluta sitt värv med ett sista anförande på samma plats där han höll sitt första tal.
Som landshövding i Östergötland är jag mitt i verkligheten. Jag ser mig som en avancerad AXE-växel mellan kom- muner, riksdag, regering, föreningar, myndigheter och enskilda östgötar, säger Björn Eriksson. Foto: Niclas Sandberg (011-200 464) niclas. sandberg@folkbladet.se
Foto:
Och så har det fortsatt. Vare sig som tullchef, rikspolischef eller landshövding har Björn Eriksson anklagats för att vara i några politiska partiers sold. Men idag stänger han inte helt dörren för ett framtida politiskt engagemang:
<B>- Det är förstås stor skillnad mellan att arbeta nära politiken som jag har gjort och att själv vara politisk aktör. Men man vet aldrig. Om fem år är jag kanske politiker.</B>
Vi möttes i Norrköping för ett samtal om hans erfarenheter som landshövding och om hans planer för framtiden. Vi satte oss i hans bil för att åka och äta lunch på stan. Vårt samtal höll dock på att sluta på ett abrupt sätt. I diskussionens hetta hamnade landshövdingen nämligen på fel sida av refugen när han svängde ut på Lindövägen. Det är sådan han är landshövdingen. Intensiv, engagerad och tusen bollar i luften. Vänster eller höger runt refuger och andra hinder är inte det viktigaste. Det är resultaten och framstegen som hägrar.
Jag har svårt att tänka mig att han skall nöja sig med att gå och mata fåglarna på tomten i Ydre under resten av livet. Måste han inte ha lite fart och fläkt och journalister runt om kring sig för att trivas?
<B>- Under mina år som tjänsteman på finansen var jag faktiskt tyst och osynlig utåt. Senare i min karriär, som rikspolischef och landshövding, har jag använt andra sidor av min personlighet. Jag tror nog därför att jag kan förlika mig med både lugnet och stormen.</B>
Björn Eriksson är föreslagen som ny chef för en EU-myndighet som skall motverka slöseri och bedrägeri med unionens pengar. Han har klarat sig bra i de inledande intervjuerna och är nu en av fem slutliga kandidater till toppjobbet i EU. Blir Björn Eriksson utsedd räknar han med att ha stor nytta av sina internationella erfarenheter inom tull - och polissamarbetet. Får han inte jobbet så är han lika glad ändå.
<B>- Som landshövding i Östergötland är jag mitt i verkligheten. Jag ser mig som en avancerad AXE-växel mellan kommuner, riksdag, regering, föreningar, myndigheter och enskilda östgötar. Jag kan påverka direkt här och nu. I internationella organisationer blir ens påverkan ofta mer indirekt. Att vara med och säkerställa att EU:s pengar används klokt och riktigt är emellertid ett uppdrag som har stor betydelse för unionens trovärdighet hos människor i Östergötland och överallt.</B>
Björn Eriksson har många åsikter i många ämnen. Till skillnad från de flesta av sina samtida landshövdingkollegor bär han också ofta fram sina åsikter i den offentliga debatten. Tillsammans med Lars Stjernkvist skrev han t ex nyligen en uppmärksammad debattartikel i Dagens Nyheter. I artikeln pläderade de för landstingens avskaffande och de framförde samtidigt argument mot framväxten av stora sjukvårdsregioner. Införandet av kommunala poliser är ett annat återkommande tema i landshövdingens opinionsbildning. Hittills har motståndet mot kommunalt anställda poliser varit stort - inte minst hos polisfacket.
<B>- Deras invändningar är förstås rationella. Nu lever de i en monopolsituation med 1 (en) central arbetsgivare och ett centralt fack. Deras förhandlingsläge är därmed mycket gott kan man säga. Men för brottsbekämpningens resultat är jag övertygad om att den lokala polisen borde vara kommunal. Det är kommunalpolitikerna som kan sin bygd och känner sina medborgare som skall ha ansvaret att prioritera resurserna mellan skolan, polisen, äldreomsorgen och andra lokala verksamheter.</B>
Björn Eriksson anser samtidigt att andra delar av polisens resurser bör styras hårdare från centralt håll:
<B>- Det begås ungefär 150 mord per år i Sverige. 25 procent är vad vi kallar för spaningsmord där gärningsmannen är okänd. 60 procent av de resurskrävande spaningsmorden begås i storstäderna. Mordutredarna skall inte fördelas ut i distrikten enligt någon byråkratisk rättvisa. De skall självfallet koncentreras till de platser där de flesta spaningsmord begås. Behovet av ordningspoliser är däremot mer spritt över landet. Med en kommunal polis skulle den trygghet som en lokalt närvarande polis skapar kunna komma alla människor till del. I dag ökar istället den privata trygghetsbranschen lavinartat. Inom den branschen är det dock pengar - och inte människors behov - som styr verksamheten.</B>
Under mina egna resor runt om i länet har jag samtalat med många politiker, företagare och föreningsaktiva människor. Nästan alla av dem har haft någon "Björn Eriksson-historia" på lager. Någon har berättat att "i det där huset var jag på kräftskiva med landshövdingen. Han sjöng snapsvisor så att rutorna skallrade". Någon annan berättade om när landshövdingen var utropare på en auktion och med charm och humor fick folk att lätta ordentligt på plånböckerna. Andra har minnen av en glasblåsande, sjungande, springande, föreläsande, middagstalande, handskakande eller invigande landshövding. Redan under sitt första år som landshövding blev han vald till "årets östgöte." När jag talar med människor i Östergötland är det lätt att förstå varför han blev vald. Han verkar ha träffat varenda en av oss.
<B>- Det finns en gemensam själ i Östergötland. Östgötasjälen är kanske inte så lätt att få syn på. Vi ligger lite i lä mellan Norrlands problem och storstadens dynamik. Men vi skulle kunna göra så mycket mer än idag av våra förutsättningar. Tyvärr är samhällsorganisationen inte uppbyggd för att stödja solidariteten i länet. I Östergötland finns t ex 30 chefer för statliga myndigheter. Deras verksamhet och planering styrs emellertid inte av länets behov utan av varje myndighets egen centrala agenda. Jag skulle vilja se en ordning där de statliga myndigheterna istället var inriktade på lokal samverkan med kommuner, företag och medborgare här hos oss. AMS, Försäkringskassan, länsstyrelsen, polisen och alla de andra myndigheterna skall inte ha till uppgift att driva igenom statens politik i olika sektorer oberoende av vilka lokala förhållanden som råder.</B>
Som landshövding har Björn Eriksson återupplivat den gamla traditionen med kommuninspektioner. Fyra kommuner får varje år granskande besök av länsstyrelsens tjänstemän. Kommunerna har - säger landshövdingen - tagit emot inspektionerna mycket positivt. Inspektionerna genomförs på ett jämlikt och dialoginriktat sätt. Syftet är inte att hitta fel eller att utdöma böter. Ambitionen är istället att gemensamt diskutera framgångsfaktorer och möjliga problemlösningar i kommunerna. Vad har Björn Eriksson för bild av de östgötska kommunerna? Är det stora skillnader?
<B>- Det som skiljer kommunerna åt är framför allt hur mycket eller litet de ägnat sig åt visionärt och strategiskt tänkande. Det finns kommuner som har skapat en bred samsyn runt en kommunal vision och som sedan arbetar målinriktat och strategiskt för att stärka och utveckla kommunen. På andra håll bedrivs arbetet mer splittrat och mållöst. Där går det sämre.</B>
Visioner och strategier...Du låter nästan som en politiker?
<B>- Möjligen "låter" jag som en politiker. Men jag "är" ingen politiker.</B>
Inte än förvisso. Men kanske sen...
Så jobbar vi med nyheter