"Olidligt spännade" teaterhöst

"Otroligt spännande" kommer det att bli om man får tro teaterchefen Celander. Gissningsvis menar han då främst Tolvskillingsoperan som blir musikaldragaren, ett säkert kort med Kurt Weills musik, Brechts text och i huvudrollerna Peter Harryson som Peachum och Richard Carlsohn som Mackie Kniven. Polly spelas av Katarina Giotas och fru Peachum av Gunnel Samuelsson. Åsa Melldahl regisserar. Premiär 7 december i Norrköping.
Säkert menar teaterchefen också Festen. Den där danska filmen som handlar om en familjemiddag där plötsligt förfärliga sanningar kommer fram i s.k. högtidstal och allt går åt pipan.
Där heter regissören Annika Silkeberg som berättar att hon tänker inte översätta pjäsen till svenska förhållanden och för att undvika jämförelser med filmen får vi inte se det där festdukade långbordet i centrum.

Roliga idéer
- Pjäsen hade premiär på Dramaten i våras och spelas överallt just nu, men jag har mina egna idéer om hur jag vill göra den, säger Annika Silkeberg som har större delen av teaterns ensemble med i den här uppsättningen. Till det övriga talar hon om en idé hon har om violiner...
Gäst är Hans Wigren som spelar den stackars pappan, för den relativt unga publiken är Wigren mest känd som Viktor, ni minns han med Ville och Valle.
- Jag har aldrig varit på Östgötateatern förut, allt är nytt, men jag tror det blir väldigt kul, säger han och berättar om de senaste åren då han byggt upp en ny teater i Skärholmen med proffs och amatörer i stora projekt.

Passioner och minnen
Det övriga är kanske inte riktigt lika spektakulärt, men är säkert minst lika "otroligt spännande": Hjalmar Söderbergs Gertrud (med Stina von Sydow) och Wilhelm Mobergs Din stund på jorden. Båda pjäserna görs av Göteborgsskådespelaren och regissören Margita Ahlin.
- Gertrud handlar om kärlek och vad vi prioriterar i livet, säger hon. Liksom Din stund på jorden är det ju existentiella frågor som diskuteras och jag tycker det är så kul! Det finns dom som tycker att den gamle återblickande mannen i Mobergs pjäs är patetisk, men jag känner starkt med honom. Det kanske kommer när man själv blir äldre? Jag gillar känslan av försoning, att man förlåter sig själv, att man kanske ändå gjorde vad man kunde av det här korta livet och att man kan känna tacksamhet för att man fick vara med. Sådana tankegångar finns där.
I Mobergs pjäs spelar Sven-Bertil Taube huvudpersonen Mr Albert Carlsson.

Flera scener
Mer teater blir det. I Linköping ges Timmarna med Rita som spelats färdigt i Norrköping. Den uppsättningen drar sedan ut på stor riksteaterturné. Claes Lundberg - ende manliga regissören utöver Olle Petterssons Rita - ska göra något som ännu inte är spikat. Det blir barnteater och ska erbjudas uppsökande teater och så har vi hela Linköpingspaketet, Ung scen öst på Elsas hus.
Måns Lagerlöf som är konstnärlig ledare där, berättar om den amerikanska Refuge som får Sverigepremiär, skriven av Jessica Goldberg, om Härifrån som är skriven av tre unga kvinnor, Josefin Peterson, Frida Röhl och Maria Sundbom och handlar om just unga kvinnor. Det blir urpremiär på två pjäser av Stefan Lindberg, Lavv som berättar om den förfärliga "pubärtäten" och likaså Ja och nej. En komedi för barn om läskiga situationer alla känner igen sig i. Kan man säga.
Ett kvinnoperspektiv kan man finna på säsongens repertoar, medvetet eller ej. Mest kvinnliga regissörer och två kvinnliga koreografer, Kajsa Giertz och Doerte Olesen. Anna Eklund är en regiassistent på Tolvskillingsoperan. Maria Lövgren gör Refuge på Ung scen öst. Förhoppningsvis och förmodligen blir det ändå något för alla åldrar och båda könen.