Oktober 1951 - kultur och fotboll före TV:s tidevarv
Oktober år 1951 hade det blivit, och ingen television fanns det ju ännu att titta på.Så om man ville se fotboll, då fick man själv ta sig till någon match. Som de drygt 21.000 i Idrottsparken, när de såg serieledande IFK spela 2-2 mot Göteborg.Men om man nu inte kunde se Hyland i televisionen så kunde man i stället göra det i verkligheten. Även i Norrköping.
I denna kiosk av årgång 1951 invid Saltängsbron, köpte man biljetter till sightseeingbåten Vimman. Fotografiet tillhör byggnadsnämndens samlingar i Stadsarkivet.
Foto:
Mässan invigdes med en festlighet i Hörsalen, där Erlander i sitt tal visade sig väl förtrogen med Norrköpings stolta traditioner. Sedan följde museichefen Aron Borelius, med en föreläsning om 1700-talet och naturen. Hög nivå skulle det vara, när det var kulturmässa i Norrköping.
Erlander hade just bildat sin koalitionsregering med bondeförbundet, det blivande centerpartiet, och dess klurige ledare Gunnar Hedlund. Han förde också en helt privat dagbok, som nu efter hans död ges ut i omgångar. Och där finns då även Norrköpingsvisiten med.
Raljant Erlander
Det framgår att Erlander inte var förtjust inför den här resan. Det hade varit en stressig tid, han kände sig "utschasad". Det hela blev dock över förväntan, kanske hade detta besök också "rensat ut en del".
Erlander gycklar med Borelius, som han tydligen kände sedan tidigare, och raljerar över dennes "nya upplaga". På anförandet om 1700-talet och naturen hade det låtit som om Borelius byggde på någon viss artikel - eller kunde han rentav ha läst en hel bok i ämnet? Men, skriver Erlander också, "rasande skicklig är han emellertid, att med sitt begränsade stoff kunna göra något så elegant".
Allra bäst i Norrköping var pjäsen på Stadsteatern, Rudolf Värnlunds "Robespierre". "Så som Robespierre spelades i går av Sammy Friedmann gav han en del av det som är varje politikers situation". Och statsministern noterade att "kanske att teatern spelar något av den roll, som man vid högtidliga tillfällen tilldelat den".
Kulturmässan fortsatte sedan en tid framöver med utställningar, föredrag, teater, konserter. Musikalisk höjdpunkt var Händels opera Julius Caesar som gavs konsertant (och även här, givetvis, i Hörsalen), med ypperliga sångare från Kungliga Operan och Hjördis Schymberg i spetsen.
Bergman i stan
Östergötlands Folkblads eminente recensent Josef Jonsson var mycket berömmande, och allra mest då mot Symfoniorkesterns dirigent Heinz Freudenthal som han ansåg hade svarat för ett storverk.
På Stadsteatern skulle Tennesse Williams "Den tatuerade rosen" sättas upp, och gästregissören gick inte av för hackor - själve Ingmar Bergman var det.
Känd redan på den här tiden, även om han ännu hade sina stora filmer framför sig. I Östergötlands Folkblad förklarade han nu bland annat, att "Det enda gemensamma hos film och teater är faktiskt skådespelarna".
Samtidigt gick också hans nya film "Sommarlek" upp på Skandia. ÖF:s recensent öste beröm och utnämnde Bergman till en "genial filmdiktare", onekligen en framsynt bedömning.
För teaterns skådespelare gavs en extraföreställning av "Sommarlek". Publiken var nöjd liksom regissören själv. Han ansåg detta vara sin bästa film dittills.
Annat kulturliv
Att det svenska kulturlivet då gestaltade sig lite annorlunda inser man bland annat av det utrymme, som gavs på tidningens förstasida åt Nils Ferlin och hans nya diktsamling. Den kunde på goda grunder väntas bli höstens best seller, hette det i artikeln.
Biografer fanns det många av i stan. På repertoaren denna månad återfanns även "Flottans Johnny" med Gary Cooper, "Jag stal en miljon" med Alec Guiness, svenska lustspelet "Det var en gång en sjöman" och så den likaså svenska succéfilmen "Bärande hav" - med Alf Kjellin, Edvin Adolphson, Ulf Palme, Eva Dahlgren. "Vilken bildprakt! Man njuter i fulla drag!" skrev ÖF:s recensent.
Därtill då Alf Sjöbergs filmatisering av Strindbergs "Fröken Julie", med Anita Björk och Ulf Palme. Första priset i Cannes hade filmen vid det laget redan förärats.
Och på Grand visades franska filmer, i regi av Folkuniversitetets franska sekretariat.
Fullt i idrottsparken
Även i Idrottsparken bjöds på dramatik, och när oktober månad gick ut toppade IFK Norrköping allsvenska tabellen med 19 poäng, före trion Malmö, Göteborg och Djurgården på behörigt avstånd med vardera 15 poäng. (Serien spelades höst/vår.)
21.625 åskådare såg hemmalaget verka vara på väg att vinna också mot IFK Göteborg. Efter en skral första halvlek låg man visserligen under med 0-1 - men vände efter två snabba mål av Henry Källgren och Einar Karlsson (vars nickmål var "en utsökt sevärdhet").
Emellertid kvitterade gästerna, och sedan tycks luften ha gått ur tillställningen. IFK:s (och även landslagets) målvakt Torsten Lindberg agerade räddande ängel, när han tre minuter före slutet knep en straff.
Östergötlands Folkblad hade både ris och ros att utdela. IFK:s kedja kunde visserligen göra bort vilket försvar som helst. Men dessvärre också fastna på eget grepp, när den andan föll på.
Sensationsnyhet
Månaden tycks ha varit fattig på större lokala nyheter, så när som på en: Sjukkassans direktör i Norrköping hade under fyra års tid förskingrat pengar från Allmänna försäkringskassan. Fifflet upptäcktes vid en ren rutininspektion. Direktören häktades, en polisutredning inleddes.
"Ehuru direktör B, som en stor rörelses verkställande chef, haft god lön och därför bort kunna ha en tämligen hög standard, har han på senare år haft rykte om sig att ha levat ganska extravagant med tydligen betydande medel nedlagda på långresor till sjöss i egen båt osv", skrev ÖF.
Direktören pekade själv på att hans lyxkryssare kostat honom pengar. Därtill hade han, för att döva oron inför den kommande kraschen, även ägnat sig åt "dyrbart nöjes- och uteliv".
Råttproblemet
I övrigt framgår bland annat, att råttor var ett problem. Framför allt på nedslitna Saltängen, där det på sina håll rentav kunde vimla av dem.
Inom SSU ägnade sig ungdomarna även åt musikaliska gissningstävlingar. Norrköpingsklubben mötte där sin motsvarighet i Östra Eneby, under ledning av musikfanjunkare Wieslander.
ABF arrangerade en föreläsning av fil dr Torsten Wickbom över ämnet "Sexuella svårigheter i äktenskapet". Inträdesbiljetter för 1 krona såldes vid Folkets hus A-sal.
Och på Folkborgen dansades det till Casa-Lomas orkester.
Skämtsam sida
Östergötlands Folkblad höll sig varje dag med en lätt sida, där det skulle vara roligt och väl emellanåt också var det. Lustigheterna kunde även vara lokala:
- Vet du varför man har ändrat namnet på Lindövägen till Skånevägen?
- Nä.
- Jo, för att alla tycker att den är så dryg.
Medan andra skämt kunde vara så att säga mer universella:
- Fröken, kan man straffas för något som man inte gjort?
- Nej, det kan man ju inte. Men vad är det för något, som du inte gjort?
- Jag har inte läst min läxa...
Före TV:n tid
Ute i världen var det val i Norge och England, där andra världskrigets segerherre gamle Winston Churchill nu återkom till makten. I Korea rasade kriget som bäst, med USA och FN inblandat.
Television fick man som sagt ännu klara sig utan. Men på tapeten var den, och av en artikel framgår att man nu inte kunde räkna med television i Sverige förrän tidigast 1953 eller 1954 (i verkligheten skulle det bli ytterligare något år senare).
Men hurpass angelägna var svenskarna egentligen? "Bland vardagsfolk" lät det i varje fall inte som om det där med TV (så förkortade man redan då, år 1951) skulle vara något särskilt efterfrågat.
En oerhört populär röst i radion var Lennart Hyland, med sin "Karusellen". Och han lät sig faktiskt också skådas live.
Som när han gästade Hörsalen, sedan familjeunderhållningen "Lördagskväll" där hade floppat. Men när nu själve Hyland kom, då lockades folket också dit.
Ingen aning då
Och i vår tidnings spalter läser vi om, hur Hyland "lekte karusell på sitt oöverträffade sätt". Hur han lockade upp "oförvitliga Norrköpingsbor" på scenen och där fick dem att sjunga och rentav sy mod
Så jobbar vi med nyheter