Det var minusgrader och efter klockan nio på onsdagskvällen när Emelie Strid, 24, fick se en ensam kvinna med Downs syndrom sitta på en parkbänk vid Folkparken.
- Eftersom jag själv har en syster med Downs syndrom så reagerade jag direkt och undrade varför hon satt där ute i kylan så sent på kvällen, berättar hon.
Med gesterEmelie och hennes pappa som kom åkandes på Norra promenaden ner mot stan vände bilen när de fick se kvinnan.
- Hon kom fram till mig, tog min hand och ville genast hoppa in i bilen eftersom hon var iskall.
Kvinnan hade varken mössa eller vantar, endast en tunn jacka på sig.
Emelie Strid försökte få fram vad hon hette och var hon bodde men kvinnan hade svårt att prata.
- Men med hjälp av gester så visade hon oss vägen till det gruppboende som hon bor på.
Varit och badatDet visade sig att kvinnan hade varit och badat på Sandbyhov och skulle, som hon brukar, åka färdtjänst hem. Hon skulle ha varit hemma för länge sedan.
- Jag tycker att det är helt ofattbart att sånt här kan hända. Tänk om vi inte sett henne, skulle hon ha suttit där hela natten ute i kylan då. Eller om någon annan, mindre snäll person, hade kommit och tagit upp henne. De med Downs syndrom är ju väldigt godhjärtade och godtrogna, säger Emelie Strid.