Mats Odell tog slutligen sitt förnuft till fånga. När han utmanade Kristdemokraternas sittande partiledare om ordförandeskapet så satte han allt på ett kort. Att förlora en votering räcker. Därför meddelade han i går att han avgår som gruppledare för KD i riksdagen.
Allt annat hade varit absurt. Jag moraliserar inte för ett ögonblick över att Odell utmanade Hägglund. Även om det naturligtvis är utomordentligt extraordinärt att en gruppledare försöker peta sin partiledare så var det mer rakryggat att ta öppen strid än att fastna i bittra strider med nålstick, knivhugg, baktaleri och intrigerande.
Mats Odell ansåg uppenbarligen att han var bättre lämpad än Göran Hägglund att leda partiet bort från den politiska ökenvandring som Sifosiffrorna indikerar väntar KD efter valet 2014. Partimedlemmarna tog sig en funderare på saken och sände i väg sina ombud till extratinget i Västerås. När rösterna räknats stod det klart att Hägglund hade ett betydligt större stöd än Odell.
Mats Odell spände bågen. Strängen brast. Pilen nådde inte sitt mål.
Hade inte Mats Odell avgått i går så hade det troligen blivit en ny votering på riksdagsgruppens möte i dag. Och en ny förlust. Att Odell tar sin mats ur skolan tyder på att det trots allt finns fungerande strukturer och sunt förnuft kvar i partiet. Den närmaste framtiden lär utvisa hur Mats Odells anhängare i riksdagsgruppen kommer att hantera situationen. För att ta till ett starkt och kanske väl högtidligt ord så anser jag att de drar vanära över sig själva om de fortsätter obstruera och/eller spelar förorättade oskulder. Den som utmanar en sittande partiledare satsar allt på ett kort. När kortet visade sig vara en lanka så är spelet slut.
Jag ömmar inte särskilt mycket för KD som sådant. Men jag förväntar mig att erfarna riksdagspolitiker i alla partier ska ha omdöme nog att inse politikens realiteter.
