Det var två optimistiska kommunalråd som på Tallbackens café utmed E22:an presenterade den färska idéstudien på en spårvägssatsning mellan Norrköping och Söderköping. Studien, framtagen av konsultföretaget ÅF, visar på att projektet är fullt möjligt. Norrköpings Eva Andersson (S) och Söderköpings Magnus Berge (C) såg först och främst möjligheterna.
- Invånarna känner inte till några kommungränser, vår pendlingsrörelse städerna emellan är nästan Sverigeunik, konstaterade Magnus Berge.
Uppemot 5 000 människor reser mellan Norrköping och Söderköping varje dag, och 2009 gick det exempelvis 775 000 bussresor mellan orterna. Det är ett mer än gott underlag för vidare planering av spårvägslinjen, slog de båda kommunalråden fast.
Halvtimmes resa
- Vi bor i en stor arbetsmarknadsregion, och vårt uppdrag som politiker är att planera ett attraktivt och hållbart resande mellan våra städer, utvecklade Eva Andersson.
I idéstudien som nu presenteras återfinns en investeringsberäkning på 590 miljoner kronor. Den baseras på sträckan från Brånnestads station och till Söderköpings centrum. Resan skulle, med fyra till fem hållplatser längs sträckan samt med dagens befintliga spårvagnstyp M06, ta en halvtimme.
- Dagens stadsspårvagnar går i maximalt 70 kilometer i timmen, men det finns alternativ som går i 100 också, förklarar Thomas Lange, som tillsammans med tre andra medarbetare på ÅF varit med och arbetat fram idéstudien.
Hur notan skulle delas upp kommunerna emellan är för tidigt att säga, menade kommunalråden som inte heller kunde avslöja någon klar tidsplan. Detta då projektet är en riksangelägenhet där statliga åtgärdsplaner involveras. Hur mycket statligt bidrag som kan fås är för tidigt att säga.
375 personer i timmen i högtrafik och avgångar var tionde minut skulle vara möjligt vid två broöppningar i timmen.
Följer E22:an
Förslaget i studien är att spårvägen ska följa befintligt spår från resecentrum ut till Navestad, där dubbelspår ska anläggas genom Brånnestad, för att sedan vika av och följa E22:an ner till Söderköping. I Brånnestad och Mariehov ska spårvägens dragning samplaneras med övrig bebyggelse.
Det är viktigt att man lyckas reservera mark och dra linjen på ett sätt som gör att byggnader inte behöver rivas eller flyttas, annars kan det bli drastiskt dyrare, ansåg såväl politikerna som konsulterna på Tallbackens café.
I studien kartläggs också ett antal konfliktpunkter, det vill säga problematiska delar av projektet som kan fördyra eller på annat sätt försvåra genomförandet. Bland annat är det oklart hur en eventuell omarbetning av överfarten vid Göta Kanal skulle se ut och kosta.