Loddby massafabrik startades 1899 och var en fabrik för tillverkning av sulfitmassa. Holmens Bruk var ägare och använde sulfiten i produktionen av pappersmassa. Fabriken stängdes 1977, revs på 80-talet och lämnade stora mängder förorenade massor efter sig. Vad som finns i marken, hur stora riskerna är och hur det skulle kunna påverka Loddbyviken är något som har utretts i 15 år vid det här laget. Sen 2018 har staten skjutit till drygt 4,3 miljoner kronor till åtgärdsföreberedande utredningar i området.
Vid tillverkningen av sulfiten bildades en restprodukt som heter kisaska, och som nu finns i jorden i området. Det är mycket miljöfarligt och innehåller bland annat arsenik, bly, koppar och zink.
– Risken om man vistas där är att man kan få i sig metaller som är farliga. Det handlar om damm, som är farligt om man andas in eller sväljer ner det, säger Elke Myrhede, projektledare på Norrköpings kommun.
Hur farligt är det?
– Inte jättefarligt, man brukar ju inte svälja några större mängder jord. Men det har satts upp varningsskyltar på de värsta områdena.
Området behöver alltså saneras, men att schakta upp de förorenade massorna finns det risker med, förklarar Elke Myrhede. Det som kan hända är att rester av svavlet i kisaskan oxideras när det utsätts för luft, vilket kan sänka ph-värdet i grundvattnet och även göra att metallerna börjar läcka kraftigt.
– Börjar man gräva upp förorenade massor med arsenik i kan det också förvärra situationen och börja läcka ut.
Därför tittar kommunen på andra sätt att minska riskerna med kisaskan, och det görs i ett forskningsprojekt tillsammans med Luleå Tekniska universitet. Det så kallade Tuffoprojektet.
– Just vad gäller kiselaska och den här metoden är vi först i landet. Det är jättespännande! säger Elke Myrhede.
Den metod som har testats går ut på att man blandar in andra material så att de farliga ämnena inte kan laka ut.
– De kan ligga kvar på platsen men inte längre utgöra några risker för miljön.
Konkret handlar det om att blanda in vedaska från fjärrvärmeverk och värmebehandlad torv.
– Det blandas in i materialet med en skopa till en lastmaskin. Sen lägger man ut det och täcker det med ren jord ovanpå. Det gör vi i ett ytligt skikt och i de massor vi måste flytta på, de som ligger nära sjön. Sen tänkte vi göra en barriär mot sjön som gör att geokemin blir stabil i området.
När universitetet gjort tester på de prover som gjorts i fält har de sett tydliga positiva effekter.
– Det förhindrade att bly, koppar och zink lakades ut. Och det är de ämnen som lätt skulle kunna spridas till Loddbyviken.
Vad är nästa steg?
– Vi ska göra en ny ansökan om att vi vill åtgärda området. Vi håller precis på att avrapportera projektet. Vi kommer söka mer pengar och gå vidare med den här metoden och vi hoppas kunna göra det stegvis. Eftersom det är en ny metod ska det utredas lite mer.
Vad finns det för framtidplaner för området?
– Finns inte så mycket planer. Området finns med i grönstrukturplan, så någon form av rekreationsområde är det vi ser framför oss. Det har funnits planer för golfbana men det är nog inte aktuellt. Sådana här projekt tar så lång tid så då svalnar intresset.
Det saneringsförslag som föreslås kostar mellan 30 och 40 miljoner kronor. Finansieringen ska i huvudsak ske genom bidrag från Naturvårdsverket.