I lördags skrev Folkbladet om Roland Pettersson som i juni 2012 råkade ut för en arbetsplatsolycka på Billerud i Skärblacka. Han skulle byta en pump och fick då lut i ögonen. Det ledde till att hans syn nära nog blev helt förstörd. Han är fortfarande sjukskriven och ser nästan ingenting. En förundersökning om arbetsmiljöbrott inleddes, men den lades ned på grund av att preskriptionstiden gick ut.
Roland Pettersson berättar att han genom sin försäkring bara fått ersättning för sjukhusvistelsen, men inget för förlorad arbetsinkomst eller liknande. Efter att ha läst om Roland Pettersson säger Anita Wallstedt att han har rätt till livränteersättning upp till full lön.
– Folk vet inte om det här. Han måste få hjälp av någon. Om han inte får det, så får väl jag hjälpa honom, säger hon.
Anita Wallstedt har hjälpt många människor som råkat illa ut att få rätt. Hon är aktiv i en förening som arbetar mot mobbning i arbetslivet. Det hela började med att hon själv utsattes för mobbning på sin arbetsplats. Det var 1997 och hon blev då så sjuk att hon tvingades sluta.
– Jag tvingades bort från min arbetsplats. Vad det hela handlar om är chefer som inte tar sitt ansvar för arbetsmiljön. De har det yttersta ansvaret för arbetsmiljön och den psykosociala arbetsmiljön. I Sverige tar 300 människor livet av sig varje år på grund av chefer som inte tar det ansvaret. Det är inte klokt.
Anita Wallstedt fick rejält med ersättning för det hon utsattes för. Sedan började hon hjälpa andra som hamnat i en liknande situation.
– Det ringer människor till mig varje dag. Det är alla möjliga, det är lärare, sjukvårdspersonal, kyrkans folk, socialsekreterare, ja till och med psykologer och beteendevetare. Just nu hjälper jag bland annat tre poliser, två kvinnliga och en manlig. Och så har jag en kvinnlig brandman som trakasserats av sina manliga kollegor. Hon går nu på arbets- och miljömedicin.
Anita Wallstedt berättar att regelverket är en djungel och att sätta sig in i det är väldigt svårt. Särskilt för den som av olika anledningar är sjuk.
– Att på egen hand - när man dessutom mår väldigt dåligt - klara av att driva sitt ärende med framgång, är så gott som omöjligt. Landstinget borde ha en resursperson som hjälper till att fylla i alla papper. Det borde finnas minst en sådan person i varje län.
Enligt Anita Wallstedt skulle många ha möjlighet att komma tillbaka till arbetslivet om de bara fick rätt hjälp.
– Jag försöker ju hjälpa de som hör av sig till mig och jag har ju lyckats ge dem hjälp så att har fått rätt. Det gäller att knäcka koden. Att veta hur man gör.
När det gäller Roland Pettersson menar Anita Wallstedt att han genast måste göra en anmälan om arbetsskada och lämna in den till försäkringskassan.
– Han måste skaffa ett LOH-intyg (läkarutlåtande om hälsotillstånd) som påtalar att han har så stora skador att han inte kan jobba någonstans i arbetslivet under ett helt års tid. Då har han rätt att få livränta. Men det är bråttom. Han måste göra detta innan sjukskrivningstiden går ut. Att få sjukpenning och livränta blir stor skillnad jämfört med att bara få sjukpenning. Han har rätt att få ersättning upp till full lön under ett år. Sedan måste han fyra månader innan det året gått komma in med en ansökan om sjukersättning och livränta. Den ersättningen brukar vara livsvarig fram till pension.