Nu leker livet för Ludvig
SKÄRBLACKA- Det är jättekul, säger Ludvig och ler lyckligt med hela ansiktet.Mosstorpsskolan har satsat 400 000 kronor på ett nytt nätverk. Nu kan Ludvig och hans kompisar gå ut på nätet och söka information.I morgon är det Gretel Stenbäcks sista arbetsdag på Eskilsgården.- Jag ser inte fram mot att sluta jobba, säger hon.
Man kan göra mer nu, säger Ludvig Jakobsson om de nya terminalerna. Lärare Olle Edlund är också nöjd. FOTO: TITTI OLOVSSON
Foto:
-Vi hade tolv datorer och de gamla datorerna kan fortfarande användas, berättar Olle Edlund, en av två lärare som har huvudansvaret för det nya systemet.
Det är för övrigt en före detta Mosstorpselev, Jesper Fridlund, som installerat systemet. Han gick ut Mosstorp i början av 90-talet och är numera nätverkstekniker.
<b>Tunna klienter</b>
- Detta är inget traditionellt nätverk, förklarar Olle Edlund, utan ett nätverk bestående av tunna klienter, alltså terminaler.
Till skillnad mot en persondator har en terminal ingen egen hårddisk, ingen diskettstation, och det finns ingen möjlighet att använda cd-rom. All datakraft - program och annat - finns samlat på ett ställe, på servern. Detta ser Olle Edlund och hans kollega Olle Mattsson som en stor fördel.
<b>Säkerhet</b>
- Det är lättare att kontrollera säkerheten och vi behöver inte springa omkring och underhålla 40 maskiner. Det är mycket behändigare att ha allt på ett ställe.
Det går inte att ta med sig disketter hemifrån och använda på terminalerna, vilket minimerar risken för att systemet ska infekteras av virus.
- Terminalerna är arbetsredskap och är inte avsedda för spel eller överdrivet chattande. Vi har väldigt lätt att kontrollera vilka sidor på nätet som eleverna varit på, och det vet de.
Det finns 36 terminaler på Mosstorpsskolan, 16 i datasalen och 20 utplacerade i klassrum, en i varje rum. Rektor Arne Jarl ser det som en nödvändighet att skolan ska ha möjlighet att använda Internet i undervisningen.
-Vi måste hänga med.
<b>Belåten</b>
Ludvig Jakobsson i 7 A gillar det nya redskapet, det råder det ingen tvekan om. Hans belåtna ansiktsuttryck säger allt.
- Det är stor skillnad mot tidigare, säger han. Man kan göra mycket fler saker än med de gamla datorerna, söka på nätet, använda bilder, skriva i olika program.
Undervisningen i sig blir väl kanske inte så mycket annorlunda, tycker Olle Matsson. Men motivationen ökar, liksom kreativiteten.
<b>Sista dagen</b>
Nu är det bara nån dag kvar på Eskilsgården för Gretel Stenbäck. På fredag går hon i pension efter att ha jobbat där som aktivitetsledare i sju år. Inom vården har hon varit mycket längre, hela livet.
-Jag utbildade mig till telefonist när jag var knappt 15 år, men jag jobbade bara i två år. Det var för stillasittande för mig. Men inom åldringsvården har jag alltid trivts.
Hon ser inte fram mot sista arbetsdagen. Det kommer nog att bli en svår dag.
- Men jag får väl lära mig. Det är ju en bra tid att sluta i alla fall, jag ska rensa ogräs vid torpet.
Torpet ligger i Skarptorp och dit har hon redan bjudit in de trogna besökarna på dagcentralen.
"Hobby" står det på en skylt på dörren till det rum som varit centrum för Gretels arbete. Här finns fyra vävstolar, bord och stolar, ett gymnastikredskap står parkerat. Gretel har hand om träning också. Det visar sig att hon haft hand om en hel massa saker under sitt långa arbetsliv inom åldringsvården.
- Tidigare har jag arbetat i Navestad och Generalen, berättar hon. Och jag har rest runt på olika ställen i kommunen och lett träning. Jag har jobbat i kök och på natten, med vattenjympa och annan träning, inom terapin, ja överallt. Och jag har alltid trivts. Man får så mycket tillbaka.
<b>Neddragningar</b>
Under åren på Eskilsgården har Gretel planerat och arrangerat både stora och små festligheter och aktiviteter. Hon vill slå ett slag för vardagsfestligheten, där man inte behöver göra så mycket för att det ska bli fest. Baka en äppelpaj eller fixa en pizza, det räcker.
- När det varit neddragningar och inte funnits pengar till underhållning åt de gamla, finns det lokala förmågor som ställt upp t ex Soffgruppen och Skärblacka dragspelare.
<b>Saknad</b>
Gretel räknar upp vad man gjort på dagcentralen. Det är allt från tipspromenader, boccia och resor till högläsning, bingo och kaffetår i pergolan utanför. Samt vävning och sömnad förstås. Samarbete med PRO och kyrkan, före detta taxichauffören Bengt Helmerud som numera reser runt jorden och brukar komma och berätta om sina resor, samt visa bilder. Och påsk- och julbord förstås. Födelsedagsfirande, en gång på hösten och en gång på våren, då alla firas på en gång och får en ros i födelsedagsgåva. Gretel kommer att sakna det alltihop.
- Jag har försökt göra på det sätt som jag själv skulle vilja bli bemött.
Så jobbar vi med nyheter