Det är nu fyra år sen Marie Håkansson, till vardags kyrkogårdschef på Västra Vikbolandet, fick i uppdrag att ta reda på mer om de så kallade "flyktinggravarna" på Norra begravningsplatsen. Ingen visste så mycket om dem, mer än att gravarna är kulturminnesmärkta.
– Ingen hade en aning om varför människorna var begravda just där, då vi ju har en judisk kyrkogård ett stenkast härifrån, säger Anders Karlsson, kanslichef på Svenska kyrkan i Norrköping.
Det var han som frågade Marie Håkansson, som är utbildad i historia, om hon kunde tänka sig att forska om gravarna på sin fritid. Svaret blev tveklöst ja.
– Absolut, jag brinner för historia! säger Marie.
Det är tolv gravplatser och tio av dem är identiska. På nio av tio gravar finns en davidsstjärna. Att det rör sig om judiska flyktingar fick hon bekräftat när hon hittade flera identiska gravar på den judiska begravingsplatsen i sydvästra hörnet av Matteus kyrkogård. Efter lite efterforskningar fick Marie veta att kvinnorna kommit med en andra räddningsaktion till Sverige, från Polen, Tjeckoslovakien, Ungern och Rumänien. Alla räddades från koncentrationslägret Bergen-Belsen men många hade också varit fångar i Auschwitz innan de kom dit.
– Alla känner till Vita bussarna, men den här räddningsaktionen var med vita båtar. Det var sommaren 1945. Det har uppmärksammats på andra ställen för de kom till flera platser i Sverige, Kalmar exempelvis, säger Marie.
Till räddningsaktionen rustades fem skepp för att kunna frakta både sittande och liggande patienter och de åkte i skytteltrafik mellan Lübeck och de svenska hamnar som skulle ta emot de svårt medtagna människorna. Skeppet som anlände till Norrköpings hette Prins Carl och tog hit totalt 300 personer. De var svårt medtagna, magra och många led av tbc eller tyfus.
– Det var många som dog i början, några dagar efter ankomst, säger Marie.
Troligen är platsbrist helt enkelt orsaken till att de tolv gravarna ligger på en annan del av kyrkogården än den judiska.
Marie har fått fram mycket om kvinnornas liv och särskilt ett livsöde har berört henne mycket. Det kommer hon att hålla ett föredrag om på Stadsmuseet på söndag. Det är en del av Demokrati- och människovärdedagarna som pågår mellan den 24 januari till 5 januari.
– Det har varit ett svårt arbete. Jag har letat i en massa arkiv. Stadsarkivet, Riksarkivet, Landsarkivet i Vadstena, Riksarkivet i Prag och Judiska arkivet i Wien bland annat, säger hon.
Du har jobbat ideellt med att ta fram kvinnornas historia, varför?
– Jag har gjort det för att jag tycker det är viktigt. Ju mer jag kom in i arbetet, desto mer känslomässigt och psykiskt påverkades jag. Det är oerhört tragiska livsöden. Jag tycker det är viktigt att framhäva det här. Det är så många som var där men de finns inte längre.
Svenska kyrkan har tryckt upp en folder om gravplatserna och kvinnornas historia. Det finns också en QR-kod att scanna för den som vill komma åt informationen digitalt.
– Det är en viktig del av Norrköpings historia som vi vill föra ut, säger Anders Karlsson.
QR-koder är ett relativt nytt sätt för kyrkan att informera.
– I Norrköping har vi inte så många QR-koder, utan några få bara. Men jag vet andra förvaltningar i Sverige som använder det i mycket större omfattning, säger Anders Karlsson.