Nu får Janina ersättning för sitt slavarbete under kriget
NORRKÖPINGUnder andra världskriget tvingades hon att jobba som slavarbetare för Nazityskland.Efter 57 år får nu Janina Carlsson 35.000 kronor i ersättning från tyska staten för åren i Ravensbrücks arbetsläger.- Pengar ger mig inte min familj tillbaka, men nu har jag i alla fall råd att laga mina tänder som en vakt slog sönder, säger 85-åringen.
En vakt slog sönder Janina Carlssons tänder under tiden i arbetsläger, det har gjort att hon har haft svårt att äta. Men nu efter 57 år har hon äntligen råd att laga dem ordentligt. Detta efter att i en första utbetalning fått 35.000 kronor i ersättning från tyska staten. FOTO: SUSANNE LUNDBÄCK
Foto:
- Jag läste om den i en notis i Folkbladet, men jag trodde inte att jag skulle få några pengar eftersom det har gått så lång tid sedan jag skickade in papperna. Men förra veckan fick jag checken, förklarar Janina Carlsson.
- Nu kan jag göra i ordning mina tänder som jag har haft sådana problem med. Det ska bli väldigt skönt, säger hon.
<b>Blev slagen</b>
Det var en vakt vid ammunitionsfabriken där hon tvingades jobba som slog sönder hennes tänder.
- Det har gjort att jag har haft svårt att äta. Jag vt inte varför han gjorde det, men det har gett mig mycket smärta, säger Janina med en suck.
Hn har nu fått 35.000 kronor av tyska staten och lika mycket är på väg. När den andra utbetalningen kommer att ske är dock osäkert, men Internationella organisationen för migration, IOM, i Helsingfors som handlägger de svenska ansökningarna garanterar att de kommer när alla har mottagit sin första betalning.
- Jag vet inte varför de inte ger mig allt på en gång. De vill väl att man ska gå och dö så att de slipper att betala, säger hon syrligt.
Janina är glad över att kunna laga sina tänder, men samtidigt finns de smärtsamma minnena kvar.
- Inga pengar i världen kan ge mig tillbaka allt jag förlorat. Min mamma, pappa och mina sex syskon som jag har letat efter sedan freden 1945. Ja vet fortfarande inte vad som hände med dem.
<b>Hemska minnen</b>
Det var i oktober 1939 som den då 22-åriga Janina Stepnianska togs från sitt hem i Warszawa till arbetslägret i Ravensbrück, i östra Tyskland. Hon har många hemska minnen från den tiden.
- Vi behandlades som djur. Soldaterna spottade och slog på oss, kallade oss för alla möjliga saker. En gång blev jag sparkad på benet så att blodet sprutade. Vi fick ta vad vi hade för att stoppa blödningen, lite papper och några blad. Det gör fortfarande ont, förklarar Janina medan hon visar oss ärret.
Efter kriget kom hon till Sverige som flykting. Här träffade hon sin man och fick jobb på Svenska Metallverken i Finspång. Janina beskriver sitt liv i Sverige som lyckligt, men det blev inte riktigt som hon hade önskat.
- Jag ville ha många barn, som mina föräldrar, men när jag undersöktes av svenska läkare upptäckte de att min livmoder var förstörd efter åren i arbetsläger, säger hon dystert.
Trots att det nu gått 56 år så finns aggressionen mot Tyskland kvar.
- Det är bra att de tar sitt ansvar nu, men det skulle de ha gjort för länge sen. Jag kommer aldrig att glömma, säger hon.
- Hade det inte varit för att jag behövde pengarna till mina tänder skulle jag inte ta emot deras så kallade ersättning. Man kan inte köpa tillbaka sin familj eller sin ungdom. Det enda jag har kvar är en bild på mig och min lillebror, det är allt.
Den tyska fonden bildades år 2000 och heter "Erinnerung, Verantwortung und Zukunft" (ungefär Minne, ansvar och framtid) och ger ekonomisk kompensation till grupper som tvingades till slavarbete eller tvångsarbete i Nazityskland.
Det är Internationella organisationen för migration, IOM, i Helsingfors som utreder vilka svenskar som är berättigade till ersättning. Hittills har cirka 1.000 ansökningar kommit från Sverige. 130 av dessa har godkänts. Där görs en preliminär utredning av alla ansökningar. Därefter går de vidare till IOM i Genève, där beslut om ersättning tas. Hur snabbt ansökan kan behandlas beror på vilka bevishandlingar som finns medsända. Enligt IOM i Helsingfors ska alla ansökningar ha behandlats omkring år 2003. IOM hade beräknat att få in cirka 75.000 ansökningar, men över 300.000 har mottagits.