Nu är oktoberförbannelsen över oss igen

Eftersom jag av hävd alltid glömmer paraplyet i hallen när jag lämnar hemmet 06.15, springer jag till garaget med portföljen som ett
meningslöst regnskydd över min gråsprängda kalufs.
Jag vill inte, men gör det ändå, eftersom jag har Luther på ena axeln och Jante på den andra.
“Kliv upp varje morgon och gör ditt förbannade jobb. Vila får du göra i graven.”
Jag kan också hänföras av en krispig höstdag, naturens kulörta skiftningar och att sjunka ner som Sir Väs i soffan om kvällen med tända ljus och en värmande filt.
Men…
Det kompenserar inte vemodet, när sommaren är ett minne blott och du har sju månader av nordiskt mörker framför dig innan ljuset återvänder. De destruktiva ovanorna består av konstant trötthet, rinnande näsa, huvudvärk, jobbstress, tröstätande, stillasittande och som ett resultat av detta leverne, ett själsligt mörker, cynism och en vresighet som förmodligen gör mig till en besvärlig människa att leva eller jobba med.
Jag drabbas inte bara av oktoberförbannelsen, jag ÄR oktoberförbannelsen.
Vad gör då en 53-årig rigid gubbe för att bryta mönster? Gör jag ens något eller tänker jag att vanans makt är för stark att utmana?
Tro det eller ej, men i år tycks det faktiskt vara något storstilat på gång. Tack vare några oförutsedda hälsobesked och att en väldigt inspirerande människa plötsligt har klivit in i mitt liv, har jag fått smak på möjligheten att bryta förbannelsen.
Realistiska mål
Strategier
Beslut
Handlingskraft
Den första handlingen var att bryta det meningslösa scrollandet på mobilen om kvällarna.
Som vuxen tappar man all trovärdighet i att prata skärmtid med barnen, när man själv sitter fastlimmad vid mobilen. Jag har därför beslutat mig för att lägga undan mobilen en timme varje kväll. En timme, som under de första dagarna kändes som en resa tillbaka till
medeltiden. Under den första halvtimmen ägnar jag mig åt den klassiska sysslan läsning av skönlitteratur, någonting som gemene man ägnade sig åt förr i tiden.
Jag har aldrig köpt så många böcker som under de senaste åren och har heller aldrig läst så lite. Jag var nyligen på bokmässan i Göteborg och istället för att låta de nya böckerna samla damm, beslutade jag mig för att läsa dem istället. Den sista halvtimmen av den mobilfria tiden trummade jag först abstinent med fingrarna, innan jag gav mig på en meditativ andningsövning som höll mig sysselsatt fram till gonggongen ljöd och jag fick ta del av allt det världsomvälvande som skett på sociala medier under min evighetslånga paus.
Oktober har också varit en månad då alla kost- och träningsambitioner går i graven, en månad då hälsan och fåfängan får ge vika för tröstätandet och stillasittandet. Eftersom jag kör bil en stor del av min arbetstid, visar det sig snabbt på vågen om jag sätter svängdörrar på kylskåpet och tillbringar övrig vaken tid i soffan, scrollar mobil och slukar Netflixserier, i takt med ett konstant småätande.
Alla med baskunskaper i kost och hälsa förstår att ett för stort kaloriintag och stillasittande leder till ökad vikt och trötthet, men också till sämre sömn och motståndskraft mot diverse förkylningssymtom. Därför har jag, som ett led i denna reinkarnation, reducerat intaget av
snabba kolhydrater och även lagt in raska promenader, tre pulshöjande pass i veckan, kompletterat med klassisk styrketräning.
Mr Soffpotatis är på väg, om inte mot Mr Universum, så åtminstone på väg mot bättre kost och träningsvanor, vilket också har resulterat i bättre sömn.
Är oktoberförbannelsen på väg att brytas?
Kommer synvändan med tydliga mål, strategier, beslut och handling att hålla i sig? Går det att lära en gråsprängd gammal hund att sitta, eller rättare sagt, sluta sitta? Eller kommer Paulus ödesmättade ord från Romarbrevet 7:19 att aktualiseras:
“Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.”
Om oktoberförbannelsen härskade redan på Paulus tid låter jag vara osagt. Det var nog inte så mycket mobilscrollande på den tiden, möjligtvis andra former av tidsfördriv.
Huruvida jag lyckas med mina föresatser återstår att se, det har trots allt bara gått fem dagar av nystarten. Annars får jag väl sälla mig till Paulus och återvända till mörkret.
Men…
Det kanske är något nytt på gång. Jag mår ju trots allt ganska bra just nu.
Och det kan väl ändå inte vara en slump?