Nu är det Juliana igen . . .
NORRKÖPINGÅrets Juliana är korad. Hon bor i Vreta kloster utanför Linköping och är snäll mot sina syskon och sin mormor. En slank ung dam med fin knorr på svansen. Hon blev kanske inte så där jätteglad över utnämningen. Inte så konstigt kanske när priset är att hamna på julbordet. Hos en av Folkbladets läsare. För den läsare som gissar Julianas vikt rätt den dag hon går vidare till ett liv som julskinka och revbensspjäll, har julmaten räddad.
En stolt Juliana tar emot utmärkelsen av Håkan Eklöv, ansvarig för svinuppfödningen på Vreta-Västerbyskolan i Vreta kloster. FOTO: JANNE FORSBY
Foto:
Fram till vecka 50 får Juliana njuta av den massmediala uppmärksamheten och äran att vara årets Juliana, Folkbladets egen julgris. Sedan är det likt en viktväktare dags att kliva upp på vågen. Fast här är det tvärtom så att säga. Ju mer hon väger, desto bättre är det. I alla fall för den läsare som kommer närmast vikten. Ju tyngre gris, desto mer julmat.
Ja, ni förstår säkert resonemanget. Och därmed behöver vi kanske inte fördjupa oss mer i Julianas liv efter jul, risken finns att julkorven fastnar i halsen.
<b>Fröken Gris</b>
Än så länge tror hon nämligen att hon vunnit grisarnas egen fröken Sverige-tävling. Stolt visar hon upp sin "Juliana-tatuering" för kompisarna i stian. Där är Juliana långt ifrån ensam. Hon är en riktig skolgris och har sitt hem på Vreta-Västerbyskolans skoljordbruk, Järngården, tillsammans med ytterligare 1 000 grisar. Allt från nyfödda helt bedårande små kultingar till stora, feta suggor. På Järngården finns 100 suggor som föder smågrisar 2,2 gånger per år. En bedrift, men icke desto mindre sant. Det är det där med statistiken.
En sugga är dräktig 3 månader, 3 veckor och 3 dagar. På gården finns också en galt. Men han har det inte alls så roligt som man kanske skulle kunna tro.
<b>Insemination</b>
- Vi använder oss mest av insemination, förklarar Håkan Eklöv, som är ansvarig för svinuppfödningen.
Grisuppfödning sker enligt löpande band-metoden.
- Fast på ett positivt sätt, som Håkan Eklöv säger.
När smågrisarna föds bor de i små bås med sin mamma på en egen BB-avdelning. De stora, feta mammorna ligger utsträckta och de små kultingarna diar med belåtna grymtanden. En sugga har 14 spenar. I bland får hon upp till 18 kultingar. Och då förstår alla att spenarna inte räcker till.
- Då får vi flytta om lite, säger Håkan Eklöv. Det brukar gå bra. De minsta grisarna brukar vi lägga hos de suggor som grisat för första gången. Deras spenar är mindre.
<b>Grisdagis</b>
Direkt från BB-avdelningen är det dags för "dagis-avdelningen". Där samsas flera suggor och deras kultingar i en storhage. Just för dagen är det fjorton suggor och 140 smågrisar. De ser ut att ha jättekul. Här på "dagiset" börjar kultingarna äta annan mat samtidigt som de diar sina mammor. Och efter fem veckor är det dags att skiljas från mamma gris. Sedan väntar tillväxtavdelningen. Efter det... Ja, det där har vi ju redan avhandlat.
Juliana är en korsning mellan svensk lantras och hampshire. Det som i affärerna sedan kallas Pigham. Grisarna blir magrare och magrare, i alla fall deras fläsk. För så vill konsumenterna ha det.
- Ju mindre fett, desto mer betalt får vi, säger Håkan Eklöv. Nu vill man ha en ny sort som är ännu slankare. Den kallas Durok och kommer från Danmark.
Håkan Eklöv förstår inte riktigt varför folk inte vill ha något fett på köttet.
- Fettet behövs. Smaken sitter ju i fettet.
Hur fet Juliana kommer att bli är alltså den stora frågan fram till jul. Passa på att gissa (kupong finns i Folkbladet). Den som gissar rätt får sällskap av Juliana i jul.
Så jobbar vi med nyheter