Ellen Holtermann Wiig säger att stadsantikvarie i Norrköping varit ett drömjobb för henne länge.
Norrköpings förra stadsantikvarie Hanna Domfors slutade i februari i år. Sedan dess har Norrköpings kommun sökt en ny stadsantikvarie, och också funderat på hur man kan minska arbetsbelastningen på tjänsten.
För Ellen Holtermann Wiig, 34, Linköping, har tjänsten som stadsantikvarie i Norrköping varit ett drömjobb i tio års tid. I mitten av augusti, för 2,5 månad sedan, började hon på sin nya tjänst, efter att närmast arbetat sju år som byggnadsantikvarie vid Västmanlands läns museum.
– Jag kommer från Trondheim ursprungligen, är uppvuxen där, och flyttade till Gotland efter gymnasiet för att studera byggnadsvård, berättar Ellen Holtermann Wiig.
Där träffade hon en Saabingenjör från Linköping som hon nu är gift med. Efter Gotland flyttade hon till Linköping och bodde där i tre år, och studerade, bland annat två år i Norrköping, där hon tog en master vid Kultur, samhälle, mediegestaltning vid Campus Norrköping.
– Jag fastnade väldigt för den här staden, säger Ellen Holtermann Wiig och talar om industrilandskapet som en även i nationellt och internationellt sammanhang väldigt speciell miljö.
Hon tycker också att det finns många roliga saker att upptäcka i Norrköping, som kaktusplanteringen, en oväntad företeelse i en mellansvensk stad. Promenaderna, som är byggnadsminnen, är magnifika, berömmer hon också.
Är det något annat i Norrköping som du vill värna om som ny stadsantikvarie?
– Ja, det här är en sådan miljö, säger Ellen Holtermann Wiig och ser ut över platsen hon valt för intervjun, korsningen Bäckgatan och Vrinnevigatan i Hageby.
Hon visar på två hus här, två byggnadskroppar som hänger ihop, byggda på 50-talet av Hyresbostäder, och nyligen renoverade.
– De har verkligen tagit tillvara det här 50-talsuttrycket, med de olika färgerna och att det är inramat med vit puts, och att färgen på balkongerna matchar färgen på fasaderna. Jag tycker att det är väldigt fint gjort, säger Ellen Holtermann Wiig som tycker att 50-talet är en period med fina kvaliteter i material, byggteknik och utformning.
Det finns många exempel i Norrköping på förvanskningar av de här miljöerna under 70- och 80-talet. Ett exempel på det finns strax intill, ett hus som fått tilläggsisolering och plåtfasad, vanligt under 70-talets oljekris.
– Hyresbostäder har byggt väldigt mycket här i stan, under 40-, 50- och 60-talen. Väldigt mycket av det är väldigt fina miljöer, säger Ellen Holtermann Wiig som lyfter fram tegelhusen i Ljura som ett exempel.
Hon talar om ett helhetstänk i grannskapsområdena, att man tänkt på placeringen av husen för att bilda små gårdar, vardagliga miljöer som hon tycker om. Områdena mellan husen kan vara väl så viktiga som själva husen.
Det är mycket förtätningsprojekt på gång i stans 50- och 60-talsområden. Det gäller att hitta en balans mellan att bevara och utveckla, menar Ellen Holtermann Wiig.
– Det är ett problem i hela Sverige att vi har väldigt dålig kunskap om den typen av områdens kulturmiljövärden – för det är också kulturmiljöer, det är inte bara Industrilandskapet och sekelskiftet som är kulturmiljöer.
– På sikt ska vi göra en systematisk inventering av alla husen utanför Promenaderna. Centrum är inventerat, men det kvarstår att inventera den här typen av områden, säger Ellen Holtermann Wiig.
Snart blir Ellen Holtermann Wiig Norrköpingsbo. När flyttlasset går blir det till en 50-talslägenhet i Haga.