"Norrköping en heroinstad"

I går besökte Philip Lalander Norrköping för att berätta om sitt arbete. Intresset för den kommande boken är stort. För Philip Lalander har inte nöjt sig med intervjuer utan har i stort sett levt med heroinisterna.
- Under våren 2000 var jag i Norrköping i stort sett varje dag, säger Philip Lalander, som fortfarande har kontakt med några av dem han då lärde känna.
Han följde 24 unga heroinmissbrukare i åldrarna mellan 17 och 30 år.
- 1994 fanns tre heroinister i staden, men på kort tid blev Norrköping en heroinstad. I dag finns där så många som 250 stycken. Samtidigt som fenomenet är skrämmande är det också intressant att studera.

Från alla samhällsklasser
De unga missbrukarna kommer från alla samhällsklasser och har använt många andra droger innan heroinet. De klarar att sköta sina jobb utan att arbetskamrater märker något. De ser fräscha ut och klär sig rätt. De är också intresserade av upplevelser.
- Skillnaden mellan dem och så kallade backpackers är att de tar heroin i stället för att resa till Indien och uppleva äventyret.

Filmer gav intryck
Många filmer med drogliberalt budskap under 90-talet har gjort stora intryck.
- De lever i en mediavärld vilken gör drogerna mer tillgängliga för dem. Drogerna får ett slags mytbudskap.
Att sluta med heroin är oerhört svårt. Men Noa bedriver en bra verksamhet för den som vill försöka, menar Philip Lalander.
- Personalen visar en vilja att verkligen försöka förstå den individuella heroinmissbrukaren. Enbart medel som Subutex fungerar inte utan det krävs också möten. Och det får inte bara handla om att lämna urinprover.
Nästan alla de unga missbrukarna pratar om att sluta.
- I början ger heroinet kickar, men sedan tas det mer som medicin. Man behöver det för att bli frisk. Man har blivit en fånge och är inte längre fri, vilket var tanken från början.
"Man blir ju jävligt sänkt, så man sitter och nickar hela tiden. Man mår jävligt bra helt enkelt. Fast det är ju inte som hasch sådär, för på det blir man ju grann på ett annat vis, då är man ju mer pigg, då är man så snurrig så man knappt kan hålla sej för garv å så där. Men här är man ju mer som en vanlig människa bara att man blir väldigt grann och sitter med huvudet i bordet såhär".
Så beskriver en av deltagarna i undersökningen känslan av att ta heroin.

Fick kritik
Philip Lalander fick stor kritik från bland annat åklagare inför projektet. Att vara med när någon injicerar utan att anmäla det sågs inte med blida ögon.
- Men jag tror att folk förstår mer nu när arbetet är gjort. Om man som forskare vill försöka förstå men undviker att faktiskt vara med fungerar det inte.
Vissa varnade för att det kunde vara farligt. Men rädd var han aldrig.
- Är man i dramatiska miljöer tillräckligt mycket avdramatiseras allt. Det enda jag var orolig för var att de skulle ta en överdos.
Att få tag på heroin är inte svårt för den som missbrukar.
- Visst har det skett en attitydförändring bland unga. När jag växte upp visste vi knappt hur man stavade till crack. I dag driver narkotikasäljare storföretag här i Norrköping. Något har uppenbarligen hänt som möjliggör detta, säger han och efterlyser uppmärksamma föräldrar samt förebyggande åtgärder redan på högstadiet.

FOTONOT: Philip Lalanders bok är klar om ungefär tre veckor och har titeln "Hela världen är din - En bok om unga heroinister". Den ges ut av Studentlitteratur.

Information till våra läsare

"Norrköping en heroinstad"