"Ni är så söta!"
Ett helt gäng ungdomar flockas framför scenen i Flygeln där Lasse Lindh är kvällens huvudnummer. Tätt, tätt står de och lämnar en stor tom golvyta bakom sig till de äldre som hänger i baren. Förbandet Littlemarbles - två unga Norrköpingstjejer är först ut på scenen.
Foto: Moa Sandh
Snart hörs ett nytt jubel. - Lasse! skriker publiken och klappar hysteriskt när han kommer in på scenen. - Kan vi inte alla blunda och låtsas att vi är 150 000 här istället för 150 pers, så lovar jag att jag ska ge er världens bästa konsert, inleder han. För det är inte särskilt många som hittat hit ikväll, men de få som är här tycks verkligen gilla honom. Lasse driver med publiken och med östgötskan. "Gokart" säger han skämtsamt med östgötsk dialekt. Han utnyttjar att det är en liten publik riktigt bra, blir vän med de och skapar en närhet, trots att publikgolvet till största delen gapar tomt. Det är bara synd att han pratar så sluddrigt. Han får ofta upprepa det han säger för att publiken inte hänger med, men på något sätt gör det så att man kommer honom ännu närmre, för han visar att han också bara är en vanlig människa. Lasse har inga svaga låtar och han varierar sitt framträdande väldigt bra med lugna och upptempolåtar, pop och rock, radiohitar och mindre kända spår. - Ni är så söta! ropar han till publiken. Det är just sånt här som får en att tycka om en stad.Lasse hänger ut över scenen, fattar publikens händer. Han har en riktigt härlig energi och väldigt bra röst. Melodifestivallåten "Du behöver aldrig mer vara rädd" är riktigt bra, likaså hans lite mer rockiga låtar som får igång publiken rejält. Två tjejer släpps upp på scenen och dansar vilt omkring med bandet. De kramar Lasse och lyckan lyser i deras ögon. - Allvarligt, tack för att ni kom hit, säger Lasse till sist. - Jag hade inte väntat mig något över huvud taget idag, men ni kom och det betyder skitmycket. Tack.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!